Stoppa tiden eller stoppa strumporna?

Jag har inte pratat i telefon som enda aktivitet sedan min förstfödda såg dagens ljus, för fem och ett halvt år sedan. Stick i stäv med mindfulness-filosofin gör jag minst fem, nåja tre, saker samtidigt.

Stoppa tiden eller stoppa strumporna?

Jag har inte pratat i telefon som enda aktivitet sedan min förstfödda såg dagens ljus, för fem och ett halvt år sedan. Stick i stäv med mindfulness-filosofin gör jag minst fem, nåja tre, saker samtidigt. I ett försök att sätta nytt personbästa i effektivitet ringde jag min mor härom dan, samtidigt som jag hängde tvätt. Parallellt höll jag ett vakande öga på tiomånaderstjejen, som satt på tvättstugegolvet och lekte med klädnypor.  –Vad  gör du, då? undrade jag lätt andfådd. Man blir ju det av att hänga tvätt med båda armarna, samtidigt som man håller telefonen mellan dubbelhakorna och axeln.   –Dricker vin och löser korsord, löd svaret. Gaah! Inte för att jag tänker starta ett facebook-uppror mot er pensionärer, men ni provocerar mig något så fruktansvärt. För att ni har så mycket tiiiiiiiiid!

Naturligtvis unnar jag er som varit yrkesverksamma i kanske femtio år att slippa ekorrhjulet. Det är bara det att det stressar mig så att se hur ni: Vädrar kappor och borstar skor och krattar löv och plockar svamp och kokar sylt och planterar om växter och tvättar bilen och servar cykeln och målar om postlådan.  Husmodern i mig vill ju också göra allt det där! Jag vill borsta och impregnera vinterskorna och stoppa tidningspapper i dem och ställa undan dem till nästa vinter. Istället ligger de i en sorglig, smutsig hög och blandar sig med de färgglada sommarskorna. Jag vill att mina barn ska få se hur jag kokar antioxidantspäckad sylt av det svenska, blå superbäret. I verkligheten tror mina kids att sylt måste komma från såna där plastkorvar som man köper på ICA.

Trots allt inser jag min begränsning och har någotsånär förlikat mig med kompromissernas vardag. Det retar mig dock att när man pratar med en pensionär om dennes tid som småbarnsförälder så förefaller det som om det minsann hanns med att: Koka minst hundra flaskor saft och sextio burkar sylt om året. Och var barnen kinkiga på den tiden? Nej, de var så fogliga så. De följde snällt med ut i ödemarken på blåbärssafari och lekte med kottar medans mamma och pappa fyllde tiolitershinken en sju åtta gånger.

Kanske är det bara att inse att man fick mer gjort förr i tiden? På kvällen lyste flitens lampa och det stoppades strumpor. Man satt baske mig inte och facebookade! Jag hittade en sån där trägrej, som man förr använde när man stoppade strumpor, i föräldrarnas torp häromdan. Jag frågade om inte jag kunde få den. Så nu ligger den likt ett vackert museiföremål i bokhyllan och minner om en tid – före Facebook.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer

  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer

  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer

  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer

  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer

  • Röd-vitt besök

    Visst hade hon skickat en bild av sig själv på Messenger, men ändå? Hur skulle jag kunna urskilja henne i folkmassan som vällde ut från tåget på perrongen i Göteborg?

    Läs mer

  • Bäst att ta det kallt när saker går sönder

    Är man Sweden Rock-änka i fyra dagar med fem barn att ansvara för så vill man inte ha några större missöden.

    Läs mer

  • Alltid en resa med barn

    - Köpte du ost? ropar elvaåringen uppfordrande och rotar i matkassarna. Eftersom jag är mer fembarnsmamma än krönikör måste jag lämna datorn och leta efter Herrgårdsosten för att därefter återgå till tangentbordet.

    Läs mer

  • Flytta till annat hus eller flytta berg?

    -Jag nailade dom! In your face! Utöver att jag ständigt får uppdatera mig med tonåringens vokabulär fyller trettonåringens segervisshet över att ha satt alla franskaglosorna även mig med upprymdhet. Hon liksom jag får kickar av att klara av något som är svårt.

    Läs mer

  • Påskharen kom med penicillin

    Hade det inte varit för att fyraåringen fick öroninflammation så hade jag firat påsk i Uppsala istället för i Dalsjöfors hos mor och far. Och när somliga föräldrar gömmer ägg till barnen så gömmer andra penicillin i påskmaten.

    Läs mer

  • Fy fåglarna, vad snöpligt!

    Det är ju nästan som att ha varit i Paris och inte sett Eiffeltornet eller att ha missat Big Ben i London. Dock har jag precis varit vid Hornborgasjön och inte sett en enda trana.

    Läs mer

  • Släpp tjejerna loss, det är vår!

    Trandans, loppis, kosläpp, tjejkväll. Kanske någorlunda samma fenomen, men ändå. Hur ska man hinna allt man vill göra i vår?

    Läs mer

  • Husdrömmar

    Jag har en stund för mig själv hemma och det hör inte till vanligheterna. Känner mig som Pippi Långstrump och vill hoppa i sängen och äta godis.

    Läs mer

  • U-port och Pärleporten

    Jag hade varit nere i källaren och fyllt en matlåda till jobbet. Kom upp till hallen, men snubblade på sista trappsteget och såg i slowmotion hur matlådan, den ännu ej lockfösedda, gjorde en volt och hamnade upp och ned i mannens kängor. Aldrig förr har han haft så mycket potatisgratäng i sina skor!

    Läs mer

  • Ljuva Feber-uari

    Vecka sju är den vecka jag mått mest illa under alla mina graviditeter och faktiskt är det så med den sjunde veckan i årskalendern också.

    Läs mer

  • Livet är en brant stigning

    Lika bra jag erkänner det på en gång. Vi gick aldrig på världscupen. Men min man lät barnen se invigningen efter utvecklingssamtalet med ena dotterns lärare och vi hejade på mentalt hemma ifrån huset under förliden helg.

    Läs mer

  • Go, gurkmeja, go!

    Ett nytt år är ofta förknippat med nyårslöften. Jag har inte avlagt något nyårslöfte men jag har mer och mer börjat intressera mig för det här med antiinflammatorisk kost.

    Läs mer

  • Krupp och klimatångest

    Tioåringen är förtvivlad. I tvättmaskinen snurrar de julgranskulor som hon haft i öronen över jul och som hon lånat av en kompis och dyrt och heligt lovat att lämna tillbaka, intakta. Hur kunde de hamna där? Och hur stannar man ens en tvättmaskin in action?

    Läs mer

  • Bokningen – en resa i sig

    Eran då man hade tid att syssla med endast en sak i taget är sedan länge förbi. Mindfulness och julefrid är liksom ersatta av multitasking och splittrat fokus. Såklart gör jag något samtidigt som jag skriver krönika. Jag står i telefonkö till ett resebolag som på engelska betyder biljett.

    Läs mer

  • Plötsligt händer det!

    Alltså, den där stressen när man stämplar ut och husvisningen börjar om tre minuter. Man tänker: Jag ska nog snart vara där, men har glömt att man tog niositsbussen till jobbet. Och att det har bildats ett rejält frostlager på bilen medan man gjort skäl för sin lön i åtta timmar.

    Läs mer

  • Kroppen skrumpnar

    - Du är lite presbyop, så optikern. – Pressbyrå vaddå? undrade jag. – Ålderssynt, förklarade synexperten. Se, nu kom det där med åldern igen!

    Läs mer

  • Lat och ledig

    Vad skönt för dig med en ledig dag säger kollegorna medan de visualiserar hur jag puttat gunga i en solig lekpark och eventuellt också bakat bullar på eftermiddagen. Det enklaste är att bara le och hålla med. Att inte förklara.

    Läs mer

  • Hårresande upplevelse

    Ungefär en gång om året måste jag göra något knäppt för att känna mig levande. Ofta handlar det om att gå utanför komfortzonen en aning. Härom veckan var det dags igen.

    Läs mer

  • Med småbarn får man aldrig bygglov

    När man är mer rik på idéer än pengar är det lätt att gör-det-själv-projekten står som spön i backen och det är väl bra…. Om man har tid för dem.

    Läs mer

  • Tappat hoppet

    Det är ju inte så att man planerar att man ska tappa trosorna på systerdotterns bröllop. Sådant händer bara mig ibland och ingen är mer förvånad än jag.

    Läs mer

  • På kurs från verkligheten

    Känslan att bara stå där i det tysta hotellrummet och blicka ner över den uppfällda resväskan som ligger på sängens bylsiga satinbolster. Med endast två problem i huvudet: Vilka örhängen ska jag ta ikväll och när börjar förfesten?

    Läs mer

  • Hej höst!

    Semestern är slut. Sommarlovet är obönhörligen över. Glöm grillkvällar, sovmorgnar och sangria. Säj hej till: Läxor, luskamning och föräldramöten!

    Läs mer

  • Game over

    - Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

    Läs mer

  • Flugresa för hela familjen

    Katten la musen i en liten ask med rött band. Ringde på hos den tilltänkta och räckte fram gåvan. Den utvalda blev dock inte kurtiserad som planerat, utan smällde igen dörren.

    Läs mer

  • Bröllop och jäkelskap

    - Vi har inget särskilt för oss idag sa jag till barnets kompis far när han lämnade över sin flicka i vår hall. Till en början var det sant, men det skulle komma att ändra sig.

    Läs mer

  • Att vakna till en varmdusch

    Vet du hur det känns att hälla kaffe rakt från en nyuppkokad perkolatorbryggare över handen? Det gör ont, ja. Det hände samma morgon som jag gått upp tidigt för att skriva denna krönika, innan barnen vaknat och kunde ha sprungit runt som fem olika distraktionsmoment.

    Läs mer

  • Ett spjällhus med strössel, tack!

    Det hjälper tydligen inte att göra upp en budget för sommarnöjen. Att noggrant tänka igenom vad som ska gå till Legoland, Universeum och Diggiloo. Inte när det finns andra aktörer som vill något annat och som gör allt för att motverka att någon semesterkassa ska finnas kvar när sommaren börjar.

    Läs mer

  • Lågtryck på hemmafixet när högtrycket regerar

    Treåringen klamrar sig fast i min famn, slut efter en dagisvecka. Han dreglar mot min blus och säger att han vill ha Alvedon. Är han sjuk eller bara varm? Är jag sjuk eller frisk? Omöjligt att veta i den här hettan. Ingen är som hen brukar.

    Läs mer

  • Södervänd balkong. Stammarna bytta.

    Så fort man börjat fundera på att sälja så är man redan utflyttad. Precis så sa fastighetsmäklaren. Och visst har hon rätt i det. Alla åtgärder som vi gör på huset framöver syftar bara till ett bättre försäljningsläge.

    Läs mer

  • Tack Gode Gud för kaffe och vatten!

    ”… Kaffet är kallt. Bullarna är slut. Toaletten är upptagen….” Citatet är hämtat från en monolog som Claes Eriksson i Galenskaparna hållit och där han beskriver alltings jävlighet.

    Läs mer

  • Också en sport

    Vissa springer UT-milen. Andra kruppvandrar. Själv tillhör jag de andra i dagsläget. Det är en sport för sig som inte alla har testat och som kan bjuda på oväntade upplevelser.

    Läs mer

  • En välsignad tur i oturen

    Sällan hade en utflykt varit så väl förberedd. Påsarna med gulaschsoppa låg jämte trangiaköket och sittdynorna likaså. Solen sken från en klarblå himmel och barnen var nästan sams i bilen.

    Läs mer

  • Äggstra tacksam i påsk!

    Jag satt på sängkanten i mitt flickrum och läste i Barnens bibel om vad påsken innebär. Så pass vett hade jag faktiskt redan som tioåring att jag tyckte det var viktigt att förstå hur olika högtider har uppstått.

    Läs mer

  • Dubbla kalas – dubbel städångest

    Jag kände att jag var tvungen att kommentera det hela förra helgen, när jag lassade upp fyra kilo smågodis på bandet i affären. – Jag jobbar på tandvården, var allt jag fick fram. Förvisso sant, men hur gick det där ihop?

    Läs mer

  • Alla yogar vi på olika sätt

    Vi äntrade SPAt vid halvtiotiden på morgonen förra lördagen. Förföriska rökelsedofter ledde oss fram till den mosaikbeklädda poolen vari det turkosblå vattnet låg spegelblankt. Den för dagen inhyrda yogainstruktören hälsade oss välkomna med ett hälsosamt leende.

    Läs mer

  • Vad är en lugn tevekväll?

    Mandelmanns. Bron. Alpin skidåkning. En massa teveprogram diskuteras i fikarummet på jobbet. Som vanligt kan jag inte vara med i debatten. Att se ett program på bästa sändningstid existerar inte hemma hos mig. Då gör jag helt andra grejor.

    Läs mer

  • Mycket liv för befarad död

    - U-port är döööööd! ropade barnen med en mun. – Vad? Har Ulricehamn dött? Eller festivalen? undrade en förvirrad mammahjärna. Det var förstås hamstern de åsyftade. Dvärghamstern, som råkar heta U-port, närmar sig ålderdom med sina två år, så visst kunde det vara så illa.

    Läs mer

  • En resumé

    Så här några dagar in på det nya året känns det naturligt att summera år 2017. Det började inte så bra. Mannen fick magsjuka på nyårsafton och drog sig undan vid tiosnåret. Själv stod jag utanför huset med de äldsta barnen vid tolvslaget och tittade på raketer. Jag höjde mitt glas mot grannfrun som också var ute och betraktade skådespelet.

    Läs mer

  • Årets julklapp = bekvämlighet

    Så hände det sig att undertecknad gick ut att ställa ett fat med gröt till småtomtarna i trädgården. Jag är alldeles övertygad om att det finns småväsen och att de servar robotgräsklipparen till nästa säsong.

    Läs mer

  • Där gick det lucia-tåget

    - Jag kommer aldrig att bli lucia på Vistaholm. Nioåringen säger det krasst och med en gnutta nyvunnen livsvisdom, tycks det. Det är kallt och mörkt på hemvägen från skolan. Ja, vad säger man som tröst?

    Läs mer

  • Kom inte och säg att jag är grå!

    Frisörskan analyserade mitt hår under tystnad och jag satt under capen och väntade med en skvallertidning i handen. Till slut sa hon: - Jag ser ett grått hårstrå. Om det finns några fler kanske det får blir färg istället för toning.

    Läs mer

  • Fars dag – mors huvudvärk

    Glöm inte att det är fars dag imorgon! Råkar du vara mor så gäller det att påminna dina barn om att hitta på något att förära pappfiguren. En teckning? Kanske en utflykt?

    Läs mer

  • Hjulpyssel och släktforskning

    Det är nåt med den där hemvändarprylen. Jag menar inte på juldan när man träffar gamla polare ute i svängen på hemorten, utan när man kommer med hela sin familj och byter däck på bilen hemma hos päronen.

    Läs mer

  • Välbehövlig verklighetsflykt

    Så satt vi då fastspända i niositsbussen och styrde kosan mot Göteborg. Bort från, läxor, dåligt väder och virusinfektioner. Varför tog vi inte enkel biljett?

    Läs mer

  • Snart IT-expert

    Allt som slutar på –it är en jûmla skit. Jag viste tills nyligen inte var tonsillolit var, men så stod äldsta dottern och speglade sig och sa: Vad sjutton är det där?

    Läs mer

  • Tidens vindar

    Robotgräsklipparen tuggar på och kör över de nedfallna Sävstaholmäpplena på gräsmattan. Det är knappast så det är tänkt att man ska göra äppelmos. Men så gör vi moderna människor. Vi som inte hinner vara hälften så husmodersaktiga som man var förr.

    Läs mer

  • Det är stegen som räknas

    Härförleden hade jag förmånen att på Vistaholms skola lyssna till rörelseforskaren Anders Raustorp. Han pratade om vikten av fysisk aktivitet för stora och små och budskapet var inte svårt att ta till sig. Rörelse gynnar ju utöver själva fysiken också inlärningen och det psykiska välmåendet.

    Läs mer

  • Finns det lapplisor på Vintergatan?

    - Hur längesedan var det Big Bang inträffade? – Vad fanns innan det? Det är inte så ofta vi diskuterar existentiella frågor i familjen, men under semestern var vi tydligen tillräckligt avslappnade för det.

    Läs mer

  • Golvad efter dessa två veckor

    Då var äntligen perioden tillända. Den som golvslipningsänka. Mannen har slipat och lackat golven hemma, vilket praktiskt inneburit att: Kärring, ungar och möbler fått hålla sig borta från huset i två veckor.

    Läs mer

  • Många mås-ten

    När jag kommer tillbaka från den tidiga morgonpromenaden sitter hon där. Måsmamman överraskar från lyktstolpen med att försöka prickskita på mig för att hon uppfattar mig som ett hot mot hennes ännu ej flygfärdiga ungar som går på vår gata och är på väg in på vår uppfart.

    Läs mer

  • Äntligen sommarlov!

    Nu sitter jag här, läs för en vecka sedan, helt utpumpad efter kyrkklockans klämtande i Stadskyrkan. Skolavslutningen för femmorna är avklarad och en högt älskad lärare som ska sluta är omkramad. Veckan har gått i upptrappningens tecken. Utöver att jag har börjat ett nytt jobb har jag haft att styra upp två skolavslutningar och ett släktkalas för tjugofem pers.

    Läs mer

  • Hur är det möjligt?

    Det var sista veckan på jobbet i Borås. Vi satt som vanligt och jammade i receptionen på tandkliniken en tidig morgon och vände våra kontorsstolar mot varandra för att tjôta lite innan telefonen skulle gå varm. – Jag har bott i Ulricehamn, yttrade plötsligt kollegan. – Jasså, vardå, undrade jag? – Ja, det var i närheten av Svenems möbler. Gatan hette nåt med sand, har jag för mig. – Sandängsvägen? undrade jag. – Ja, så hette den! – Det var nånstans mitt på gatan i ett hus med två lägenheter.

    Läs mer

  • Fårutflykt och ambulansfärd

    Det var förrförra helgen. Vi hade precis varit i Fästeredssund och tittat på fyrlinglammen. Ni vet den ulliga, unika syskonskaran det stod om i tidningen. Väl hemkomna hade vi slagit oss ner för att äta kvällsmat. Vi vuxna hade hällt upp varsitt glas vin.

    Läs mer

  • Skam den som ger sig!

    Det var i förliden helg. Vi befann oss vid Sturebadet och jag hade sagt till barnen att de kunde få bada, men att jag definitivt skulle stanna på land. Tänk att det skulle komma att bli precis tvärtom!

    Läs mer

  • Seriöst, morsan, du är sååå 2016!

    Från att ha varit någon som haft hyfsat bra koll på ord och deras betydelse hajar jag nada. Särskilt inte vad min äldsta dotter, som går i femman, säger.

    Läs mer

  • Tunnelseende – en fördel när man passerar Ulricehamn

    Jag åker där varje dag, hem från jobbet. Ändå kan jag inte sluta tänka på att när man tror att man ska få se ljuset i tunneln, snart ute ur vistaberget, så ser man istället en stor skrotanläggning, som på något tragikomiskt sätt ska välkomna utifrånkommande till Ulricehamn.

    Läs mer

  • Vårt öde står skrivet i stenen

    Det var en sån där regnig tisdag. Jag hade sovit fyra och en halv timme på natten och var väl rätt radiostyrd när jag gick från utfört värv på jobbet till bilen en tio minuters promenad bort. När jag var i höjd med min gamla boråsetta, som jag bebodde för tolv år sedan, såg jag något i ögonvrån. En slät sten låg på det lilla elskåpet, bredvid trottoaren. Vänd mig! stod det skrivet med bläckpenna på stenen. Först gick jag förbi, men kunde inte låta bli att gå tillbaka och vända på stenen. Du är vacker, stod det på stenens undersida.

    Läs mer

  • Ett glas för mycket

    -Det är glas här! Tvååringen ropar från trappan som leder upp till andra våning. Han har rivit ned ett prydnadsglas från fönstret och står mitt i splittret som spridit sig till vartenda trappsteg. Självklart är jag ensam hemma med alla barnen.

    Läs mer

  • Busa eller inte busa?

    -Mamma, får vi busringa? frågar elvaåringen och hennes kompis. Vad svarar man på det? Som tio-elvaåring började min egen fascination för gäckande av vuxenvärden, som att busringa och spionera.

    Läs mer

  • Många presenter för säkerhets skull

    - Det är ju nästan så att man skulle ha ett brännbollsträ i sovrummet, sa mannen. – Det har vi, svarade jag. Vi hade pratat om hur man skulle agera om det kom en inbrottstjuv om natten och när jag plockade fram nyss nämnda vapen ur garderoben såg han mäkta förvånad ut.

    Läs mer

  • Säg att det blir bättre!

    Hur vet man att man är fembarnsförälder? Ja, kanske när man märker att man sitter och matar en tvååring samtidigt som man bistår åttaåringen med att göra en inbakad fläta i samma skede som man instruerar fyraåringen i att skriva sitt namn på ett papper under det att sexåringen ber att man tittar på en ny dans som hon har kommit på. Allt ackompanjerat av elvaåringen som övar på fiol.

    Läs mer

  • Inga sex till åtta skivor om dagen för mig!

    Var det verkligen en bra idé att sluta med mackor vid förra årsskiftet? tänker jag och stirrar på min frukosttallrik. Jag gick på trenden att minimera kolhydrater till förmån för mer proteinrika livsmedel. Helt sonika dissar jag det mjölbaserade underlaget till osten och äter numera bara en hög med pålägg till morgonkaffet. Det märks dock inte på mitt midjemått att jag slutat med bröd. Eller det märks, fast åt fel håll dessvärre.

    Läs mer

  • Bakåtblickande betraktelser

    Blev Bogesund bra, backspegelmässigt betittat? Blaha! buar bakåtsträvarna. Bravo! berömmer bredbandsanhängarna. Blandade bybor betyder bevisligen blandade betyg.

    Läs mer

  • Var tid har sin jul

    -Vi har niohundra inlästa paket och femhundra att packa upp. Dessutom kommer det mer ikväll. Så sa den ena kollegan till den andra på bensinmacken som också är postombud i förra veckan när jag alldeles för sent stod och klistrade frimärken på mina julkort vid deras disk.

    Läs mer

  • Hög tid att tänka på högtiden

    Så har inventeringen i ekiperingslådan börjat med tanke på den stundande traditionen, Lucia. Vem vill vara pepparkaksgumma i år? Är lucialinnet som jag köpte på Erikshjälpen lagom till fyraåringen? Ska tvååringen våga vara tomte, eller rättare sagt, ska mamma våga låta honom sitta på scenen i Vistaholmsladan i mörkret och undra var i publiken mamma är?

    Läs mer

  • Logistik som i fabrik

    Va? Kollegan kunde inte tro att det var sant. Det var när jag på hennes fråga om vad jag skulle göra förra helgen svarade att jag skulle slå in alla julklappar. – Är inte det lite tidigt? undrade kollegan. Men man kan aldrig vara för tidigt ute om man hatar att stressa lika mycket som jag och älskar lika mycket som jag att slippa att stressa när alla andra springer runt som skållade troll.

    Läs mer

  • Fars dag – mors lycka!

    Du har väl inte glömt att det är fars dag imorgon? Kanske är du själv far och då kan du naturligtvis låtsas som om du har glömt dagen och se ifall du blir uppvaktad med kaffe på sängen. Eller så är du mor och då står du antagligen för uppstyrandet av såväl grattandet av dina barns far som grattandet av din egen far, ifall du har turen att ha någon.

    Läs mer

  • Plötsligt händer det!

    Tänk att min man efter tio år äntligen sa ja! Han tog min utsträckta hand och sa – Vi gör det! Under många år trodde jag aldrig att han skulle vilja det. Sedan har han veknat undan efter undan. Och plötsligt ville han följa med till lågprisvaruhuset i Ullared.

    Läs mer

  • Välkommen till 1177! Du har nummer 104 i kön.

    Klockan var väl en tre på natten när jag zombieaktigt kom traskande med barnvagnen borta vid agronom-butiken. Här har vi smörjolja för proffs kunde jag i nattmörkret urskilja att det stod på en vepa. Jag betackade mig syrligt för den informationen. Jag ville inte ha någon slags information just nu. Ville inte ens vara vaken.

    Läs mer

  • Att sticka hemifrån – ibland det enda räta

    När jag hade tryckt på skicka for nervositeten som en pil genom mig. Vad hade jag gjort? Är det normalt att bjuda in sig själv på ett stick-konvent som en perifer bekant bjudit in till i sitt privathem via Facebook? Upphovskvinnan hade skrivit att: hon skulle lära person X att sticka på lördag kväll. Vi ska dricka vin också. Är det någon mer som vill komma?

    Läs mer

  • Nya drömmar, nya ögon

    Hatar känslan när man måste släppa taget. Inse att det inte går. Man skickar ett sms till mäklaren och säger att man hoppar av budgivningen. Det blir tomt. Någon annan blir glad. Vad ska man fylla tomrummet med?

    Läs mer

  • Ett stycke historia

    Den glödande morgonsolen fyller hela min backspegel när bilen stånkar uppför Vistberget och in i tunneln. Jag har efter ett kvartal blivit van att jobba i Borås. Sedvanligt parkerar jag vid min gamla boråsetta innanför brandstationen.

    Läs mer

  • Den hösttermin nu kommer

    Så var det bara ett par dagar kvar av sommarlovet. I två månader har barn och vuxna kunnat vila sig från skolgången. Inget tjat om läxor, sånär som på sommarläsningen som lärarna velat att barnen ska göra. Inget uppackande av halvmögliga badkläder som legat i en kasse i tre dagar. Och ingen vånda över något barns allmäntillstånd. Är hon tillräckligt pigg för att gå till skolan idag? Eller är hon inte lite varm i pannan?

    Läs mer

  • Pokémon Go - en allemansrätt

    - Den kan va där eller där eller där eller där. Så sa ynglingen på granntomten när vi passade vännernas hus på västkusten för ett par veckor sedan. Jag höll på att vattna tomater men var nu tvungen att hålla upp ett ögonblick och titta på ynglingen. Han hade pekat ut olika väderstreck med hela armen och hans kompis snodde runt i gröngräset tio meter bort. Båda med en mobil framför näsan.

    Läs mer

  • Frid, sinnesro och harmoni

    Då var man hemma efter att ha passat vännernas hus på Västkusten. Innan avfärd planerades det för att vi skulle hinna så mycket i vår tillfälliga bostad. Vi skulle ju bara vattna några tomatplantor och sköta två katter, så det borde ju bli mycket tid över?

    Läs mer

  • Hjälp! Jag har semester!

    Då är den här. Tiden som alla relationsexperter och löpsedlar varnar för. Perioden då ljumma sommarvindar förbyts till hätska känslostormar och de högt uppskruvade förväntningarna på fyra förvärvsfria veckor faller platt när regnet står som spön i backen och barnen kivas.

    Läs mer

  • Att arbeta - en förmån

    När man börjat jobba efter många års hemmavaro så slås man av vilka arbetsförmåner det finns. Då menar jag inte träningskort eller rikskuponger, utan förmånen att få ha ett gäng arbetskamrater och ta daglig del av andra människors liv.

    Läs mer

  • Sju på tur och retur

    -Det känns som om jag behöver spy, sa treåringen. – Jag är hungrig, gnällde åttaåringen från sätet bakom. Samtidigt ålade sig ettåringen i min famn och skrek Aj!

    Läs mer

  • Duktiga mors dag

    Imorgon är det dagen då alla mödrar ska bli uppmärksammade och firade. En dag på året då man ska bli riktig uppskattad för allt man gör.

    Läs mer

  • U-port - Dasjan: 0-1

    Från mitt hem i Villastan skymtar nu två resliga huskroppar, varav den ena redan tagits i besittning av nyinflyttade. Kvarteret där Brinks trä tidigare låg börjar se bebott ut. Människor har satt sin egen prägel på balkongerna med möbler och parasoller.

    Läs mer

  • Äggande maktmissbruk

    Länge hade han lett arbetsgruppen och det bra. Entusiasmerat och understundom hållit tillbaka undersåtarna. Framförallt hade han fått laget att gå åt samma håll. Det skulle bli annorlunda. Plötsligt började han hacka på individer. Fick plötsliga raseriutbrott. Blev galen, helt enkelt. Han kunde även ge sig på externer, alltså sådana som inte hörde till arbetsgruppen, utan bara råkade befinna sig i närheten. Min stackars mor fick bittert erfara detta nyligen.

    Läs mer

  • Kadaverdiciplin eller kreativt kaos?

    Ljusen fladdrade i kronan ovanför bordet och barnen hade somnat. Samtalet med besöksparet kom att handla om vad man retar sig på hos sin partner.

    Läs mer

  • Inget är som väntans tider

    Lekplatsen är byggd. Jorå, det finns beskrivningar på Youtube som anger hur man snickrar ihop sådana, med gunga, minihus, rutschkana och sittbänkar. Marken är målad med sandblandad färg för bästa grepp och helhetsintrycket säger att det är nästan lika detaljrikt som i Ulricaparken.

    Läs mer

  • Surt sa räven om ordningen

    Jag får tuppjuck på människor som har ordning i sitt liv! Mamma bör alltså inte säga till mig att hon vädrar garderober och putsar skor eller påskstädar. Det är sånt som människor med för mycket tid håller på med.

    Läs mer

  • Vart är jag på väg?

    - Vart är du på väg? Frågan jag fick av den äldre damen gav mig ett filosofiskt uppvaknande. Jag var på en asiatisk restaurang och gick med min treåring på armen för att hon skulle få välja ut sina egna godbitar från buffén. Treåringen pekade än hit och än dit, varför min färd runt buffébordet blev något irrationell och hattig. Damen i kön hade alltså fog för sin fråga, men jag kom mig bara för att svara: - Ja, det kan man undra.

    Läs mer

  • Järnvägars också!

    Så det blir ingen järnvägsstation i Ulricehamn då? Inte enligt primärförslaget från Stockholm i alla fall. Min egen besvikelse överraskade mig, men visst, jag hade som vanligt skenat iväg på järnvägsskenor i tankarna om hur det skulle bli.

    Läs mer

  • Rik på riktigt

    När man har allt det som inte går att köpa för pengar, ja då är man rik! Visst låter det som riktig klokskap? Jag kan bara inte fatta att det har tagit fyrtioett år för mig att komma fram till den.

    Läs mer

  • När blir det stjärnklart?

    Man kan ha en fast uppfattning om hur man ska fostra och sköta sina barn, för att sedan helt omvärdera sina principer. Ofta sker detta när man väl fått barn. Till exempel trodde jag att hela familjen skulle inta måltiden sittandes vid bordet. Hade jag kunnat titta in i framtiden när jag var tjugofem skulle jag få se att så inte är fallet. Jag skulle få se att jag ungefär femton år senare placerad på golvet försöker mata ettåringen, som står och håller sig i stativet till stjärnkikaren.

    Läs mer

  • Tid för förvaring

    Man ska inte gråta över spilld mjölk, men när den externa hårddisken ligger och simmar i en mjölkpöl kan man hålla sig för skratt. Vi får väl skylla oss själva att vi har datorn på ett litet bord vid soffan. Ett bord där barnen placerar diverse dricksglas och halvätna mackor under frukosten, då det samtidigt konsumeras underhållning från diverse mediekanaler. Ettåringen, som borde göra sig bra i bowlingsammanhang, ser till att glasen välter som käglor.

    Läs mer

  • Det är helt normalt och kallas Jul!

    Så var den här. Dagen, som nästan mer kommit att handla om Ernst Kirchsteiger än om Jesus. Grundskälet till att vi firar jul är fint, men jag kan inte låta bli att tycka att sedvänjorna är lätt pårökta. Varför envisas vi med att hugga ner ett stackars barrträ och sedan låta det döden dö i en skrud av tingeltangel och varför uppfattar vi det som ett måste att trycka i oss det socker-, salt- och fettspäckade krubbet, som är så långt ifrån den diet vi inaktiva nutidsmänniskor borde anamma? Och ska vi ägna ytterligare ett halvsekel åt att glo på en gammal disneyrulle som alla ändå kan utantill?

    Läs mer

  • Stilla natt, stressiga dag!

    Så står hon där imorgon – vitklädd med löss i håret, eller hur det nu var. Förbi är tiden då luciasärkarna hängde strukna i veckotal innan den trettonde december. Det var när jag hade ett eller två barn, max.

    Läs mer

  • Drömmar om Stockholm

    Du kan väl säga till dem att du vill ordna en överraskning till din fru? Så viskade jag till mannen i sovrumsmörkret. Viska måste vi alltid göra eftersom vi har juniorsängar både på ömse sidor om dubbelsängen och vid fotändan. Dessutom en ettåring sovande mellan oss. Åtta små barnöron kan annars störas av vårt svammel.

    Läs mer

  • Konsten att lära sig gå

    Idag, för exakt ett år sedan, var jag på Lassalyckan och strövade i skogen med tjejkvartetten. Jag gick nog inte så snabbt, med min jättemage som jäst på två veckors övertid. Vi åt på kurhotellet efteråt. Jag har för mig att det blev chokladpudding till efterrätt. Dagen efter skulle min son skrämmas ut ur min kropp via igångsättning på Borås lasarett.

    Läs mer

  • Bus eller tandborste?

    Så var det dags igen. Pumpan är utskuren och ska ikväll lysa ute på trappan. Enda skillnaden är att den i år fått en ”pumpkin make over”, som tioåringen hämtat inspiration till på Youtube. Det innebär att den orange jättegrönsaken målats med puder, rouge och läppstift samt fått både lösögonfransar och dinglande örhängen.

    Läs mer

  • Dokumentär diarré

    Jag drömde så lustigt härom natten att jag befann mig på en mässa. Det var familjer i alla glasmontrar. Man kunde se vad de gjorde, åt och drack. Ibland gick någon utanför montern och hängde upp ett kollage baserat på dagens aktiviteter, eller fäste upp en lapp med ett träningsresultat som någon i familjen presterat.

    Läs mer

  • Full av fascination

    Var det nån fullmåne i helgen? Sådär brukade killarna fråga mig varje måndag när jag gick i nian. Det var nämligen så att jag lystrade till smeknamnet Måne. I högstadiet hade jag inte smakat starka drycker så det var ingen risk för fullmåne på den tiden. Full och stor och röd var däremot den riktiga månen natten till i måndags.

    Läs mer

  • Berövad tillika barrövad

    Jag hade precis kommit hem, med mina tre minsta barn i släptåg, från butiken där man kan köpa hästgrimmor och spensalva och fröpåsar. I ena halvan av dubbelvagnen låg tjugofemkilossäcken med kaninfoder. I andra halvan satt bebiskillen, som nära nog väger som halva kaninmatsäcken. Men något saknades. Fempacken med kallingar, som jag köpt till maken, lustigt nog på stället där man köper spensalva och fröer och finska stekhällar, var borta.

    Läs mer

  • Nu är det fredagsmys

    -Det är blött där! ropar tvååringen när hon kommer ut från toan. Jag, som matar bebiskillen, tar inte så stor notis om tvååringens utrop. Jag tänker att det kanske är vått för att hon skvätt lite när hon tvättat händerna, kissat utanför pottan eller badat en plasthäst i handfatet. Vad det än är så får jag ta itu med det när lillkillen är mätt. Det bästa är ju att tvååringen lärt sig att uträtta sina behov på muggen.

    Läs mer

  • Min bästa tid är nu

    Jag har alltid fnyst lite åt mindfulnessfilosofin. Inte för att det är något fel att leva i nuet, utan för att jag tror att de som allra bäst behöver det är de som har svårast för det. Jag menar småbarnsföräldrar. De måste alltid vara steget före; Hala fram ett mellanmål ur rockärmen när kidsen närmar sig gnällpunkten, se till att det finns rena och relevanta kläder till dagen efter, boka om tandläkartider och köpa barnkalaspresenter. Cyniskt har jag tänkt att de med gott om tid och pengar kan lägga sig i terapisoffan hos mindfulnessoraklet fast de knappt behöver’t.

    Läs mer

  • Han har öppnat U-porten så att jag kan komma in

    Ja, det var allt en välsignad idé han fick, Sebastian Andersson, när han kom på att ordna stor musikfest i stan. Vem vet om jag nånsin kommit iväg på det musikfenomen som kallas festival annars? Många gånger har jag väl tänkt tanken att sticka till Emmaboda eller Hultsfred eller så, men det har stannat vid just en tanke. Och när man blivit med fem barn är det inte bara att snöra på sig Doctor Marten-kängorna och dra iväg. Tur då att festivalen kom till mig!

    Läs mer

  • Sa nån semester?

    -Jag har inte heller hunnit så mycket som jag tänkt idag, säger pappan till min man, när han lämnar våra döttrar hos dem för en lekstund. Och så står fäderna och småpratar om renoveringens olika faser, eller rättare sagt fasor.

    Läs mer

  • Många berg att bestiga i Varberg

    Jag hade lämnat ett renoveringskaos och som ensam förälder begett mig med barnkvintetten på semester. Vid första stoppet, en snabbmatsrestaurang i Kinna, kom en äldre herre fram till bordet och frågade om han kunde hjälpa till på något sätt. Han hade studerat hur jag försökte mata en sjumånaders väderkvarn med burkmat samtidigt som tjejkvartetten kom från lekhörnan och meddelade att tvååringen hade bajsat.

    Läs mer

  • Hårda bandage

    Plötsligt händer det. Inte att man vinner på Triss, utan att dottern bryter armen i studsmattan. Som förälder hör man skillnad på skrik och skrik och när nioåringen vrålar ut sin smärta slänger jag allt jag har, det vill säga tvätten som ska hängas på tvättvindan. Föräldraskapet ger självinsikter. Man upptäcker sidor som man inte visste att man hade. Incidenten gav mig vetskap om att jag kan springa in i huset och slå 112 på fem sekunder blankt. Jag lärde mig att i sådana här situationer sitter jag på golvet med huvudet mellan knäna för att få blod till huvudet medan jag pratar med SOS. När jag blev ett med golvet var risken som minst för att jag skulle svimma. Likaså fick jag veta att jag inte är typen som uppskattar att se en underarm som har formen av ett ”u”. Att sitta bredvid dottern och blunda i väntan på ambulansen skulle inte vara till någon hjälp, så jag litade på att grannfrun och pappan gav henne det stöd hon behövde. Tack Susanne! Tydligen var det fler som drabbats av olycka, denna tisdagskväll för en dryg vecka sedan. När ambulansen inte kommit på uppskattningsvis tjugo minuter åkte far och dotter till akuten i egen bil. Jag insåg att jag är en ganska hönsmammig typ, som när jag inte fått någon rapport från sjukhuset, efter ett par timmar tar saken i egna händer och ringer en akutsköterska. Mannens telefon var urladdad, skulle det visa sig och jag fick veta att dottern var röntgad och skulle få ett provisoriskt gips inför natten för att opereras som nummer ett nästa dag. Nu har vi skrivits in på barnavdelnigen, löd SMSet som jag fick av mannen klockan ett på natten, när jag famlade efter mobilen som jag placerat under kudden. Jag hade nattat de övriga barnen, men oron för min olycksdrabbade nioåring gjorde att jag inte kunnat somna för egen del. Visst var tösen lite spak när hon kom hem nästa dag men trots det kunde hon en dag senare genomföra såväl klasspromenad till Vist kyrka som skolavslutning samt pickninck och en fäktningsscen i ett teaterframförande om Kalle Blomkvist. Framförallt har jag av detta lärt mig att tredjeklassare är tuffare än man tror och att man inte kan vara nog tacksam för att inget värre hände. Dessutom måste man inte bära en sverigeflagga i handen på skolavslutningen. Man kan linda den runt gipset. Det blir riktigt snyggt!

    Läs mer

  • Puss och kläm

    I början av mitt och mannens förhållande hade jag aldrig trott att det skulle komma att rankas som kvalitetstid eller någon form av ömhetsbetygelse. Tvärtom tyckte jag att det var extremt pinsamt och förödmjukande.

    Läs mer

  • Samla och skapa – ända in i kaklet

    -Vad gör du? Mannen lät irriterad och nog hade han fog för det. Jag förstår att han ifrågasatte skeendet som utspelade sig framför ögonen: Vi hade precis efter en göteborgshelg med stor möda fått in nästan alla sju personer i bilen och packningen, som nästintill fått vacuumförpackas, för att rymmas mellan knän, säten och tak. Och så börjar jag skyffla in kakelplattor i framsätet från en container på parkeringen.

    Läs mer

  • Träning och trendtrots

    Först tyckte jag det var Barbapappa. Sen insåg jag att det var mig själv jag sett i gympasalens spegelvägg. Det var på ett danspass tidigare i våras – ett av de första passen jag gick på som nyförlöst fembarnsmamma, efter ett träningsuppehåll på tio år.

    Läs mer

  • Skit att stå i telefonkö

    -Välkommen till Skatteverket! Beskriv här vad ditt ärende gäller. –Bajskorv! skriker ett av mina barn. Yttringar av detta slag är inget ovanligt inslag i vårt hem då ungarna gnabbas med varandra men tajmingen kunde varit bättre. Det var bara för mig att invänta Skatteverkets tolkning av ljudbilden. -Gäller det egenavgifter? hördes en röst i luren.

    Läs mer

  • Bilfix under hönslig överinsyn

    Ska man dammsuga bilen så är det allt trevligast att göra det med lösgående höns omkring sig. Det var i förliden helg som familjen var hos mina föräldrar i Dalsjöfors. På något sätt hör det till att barn parasiterar på sina föräldrar – även vuxna barn. Så förutom att ta för oss av påskmat och fika passade mannen även på att byta däck på vår bil, nu när han hade assistans i form av min far.

    Läs mer

  • Genomskådad

    -Är du premiärflicka? frågade damen i receptionen. – Ja, svarade jag, men tänkte: Är det inte det yttersta beviset för att man blivit tant – att man kallats till mammografi? Jag hade alltså anslutit mig till de invigdas skara och äntrat den mobila röntgenenheten nere vid reningsverket.

    Läs mer

  • Mig lurar ingen i luren

    -Salong klippt å skuren. Vi lockar å pockar å krullar å pullar å fönar å pönar såru ba’ döööör! Hur skulle du reagera om en klippsalong i Ulricehamn svarade så i telefonen när du ringde dit? Jag minns det som igår, även om det är tjugo år sedan. Jag såg en teaterpjäs i Borås, som utspelade sig i en hårsalong, och varje gång det ringde svarade frisörerna just såhär.

    Läs mer

  • Knåda och måla – något att prata om

    -Indianer är jättefarliga. Dom kan äta upp oss och tro att vi är en liten fiskbit. Sexåringen uttrycker sig precis så, där hon ligger på mage på massagebänken och tittar ner genom hålet i nackstödet. På golvet nedanför ligger ipaden, från vilken det ljuder indianmusik och långhåriga, fjäderprydda herrar med skinnförkläden dansar runt med panflöjter.

    Läs mer

  • Änglastan

    Änglar, finns dom? Ja, vi är väl många som funderat över frågan, som också utgör titeln i filmen från 1961, med Christina Schollin och Jarl Kulle i huvudrollerna. Kanske har jag tvekat, men nu är jag beredd att svara ja på frågan. Åtminstone här i Villastan. Här vimlar det av dem. En del har osynliga vingar och andra slår ifrån sig och vill inte skriva ängel på visitkortet, men nog finns de alltid.

    Läs mer

  • Ett lyft för bykhuset

    -Kråkera flyger mä röggen ner för å sleppa se hel-tet. Repliken från Dalsjöforsrevyn, som jag var med i för länge sedan, syftade på det mindre charmiga området kring slakteriet i Dalsjöfors, men hade lika gärna kunnat gälla vår tvättstuga som där ser ut.

    Läs mer

  • Gul och trygg

    Som ett soligt utropstecken kommer den och välsignar min förmiddag. Postbilen har kommit att stå för en ovärderlig trygghet i min svajiga småbarnsvardag. Man kan tro att en dag av föräldraledighet är väldigt förutsägbar men då ska jag informera om att åttaveckorsbebisar, eller för den delen tvååringar och fyraåringar, inte alltid är så förutsägbara.

    Läs mer

  • Grått nytt hår?

    - Och så kan vi väl skåla i de där roliga glasen utan fot? Barnen hade upplägget klart för sig om hur nyårsaftonen skulle se ut. Räktoast, oxfilé med färdigköpt potatisgratäng, glass och bär. Menyn må vara fantasilös och förutsägbar, men man måste göra det lite enkelt för sig när man har en sexveckorsbebis som ser till att minst två vuxenarmar är upptagna hela tiden.

    Läs mer

  • Äckligt godis - God Jul!

    Fyra dagar kvar till dopparedagen och mina stressvarma kinder går i fyra nyanser av rött. Har du också gått på myten om julen som lugnets och gemenskapens högtid? Jag måste erkänna att jag trodde att det skulle bli en maklig jul eftersom julklapparna var inhandlade redan i början av november, tack vare att vi visste att vi skulle få en bebis i mitten av samma månad.

    Läs mer

  • Digital diarré

    Farfar kände aldrig till ordet ”selfie”. Han tillbringade den mesta tiden på ”stickebacken”, där han högg ved, så att den skulle räcka för hela vintern. Han hade inga stora krav, utan var tillfreds med att pyssla på gården i Dalsjöfors. Inte hade han behov av att åka in till Borås. Köpte farmor honom en stock snus i veckan så var han nöjd.

    Läs mer

  • I tid och i otid

    Som frilansande skribent levererar jag alltid i tid. Som havande kvinna däremot har jag aldrig levererat punktligt. Nej, mina barn stannar alltid kvar två-tre veckor extra i min mage, medan omgivningen ställer sig alltmer frågande till min natur. Är hon en elefant?

    Läs mer

  • Bråttom att boa

    Det sägs att de som väntar barn har en ökad benägenhet att boa. Det vill säga att styra upp projekt i hemmet – inredningsmässiga som städmässiga. Jag vet inte om jag är ett offer för detta syndrom, men måste medge att det är lättare att städa i garderober och damma bokhyllor innan man har en veckofärsk bebis konstant hängande över axeln.

    Läs mer

  • Sammandrag av alla sammandragningar

    - Nu ska vi ta och sammanfatta din graviditet, sa barnmorskan och tittade på mig över axeln från kontorsstolen. Som någorlunda havanderutinerad vet jag att det innebär att man skriver ner alla hälsomässiga parametrar och anger hur man vill ha det under förlossningen.

    Läs mer

  • Alla åldrar i kroppen

    Jag dammsuger i butiken efter stängningsdags. Plötsligt står en kille på trappan och vinkar till mig genom dörrglaset. Han gör tummen upp. Jag vinkar tillbaka. Är så van att någon känner igen mig för att hen känner nåt av mina barn. Men sen slår det mig. Jag har blivit gjord till åtlöje. Fjortisen på trappan ville bara göra sig lustig på min bekostnad inför sina finniga medbröder på bänken en bit bort.

    Läs mer

  • Kalla det patina

    Näst efter det politiska valet så tror jag att ordvalet är det viktigaste valet vi gör. Orden vi säger till varandra eller oss själva. De anger hur vi förhåller oss till saker och ting och kan på riktigt få oss att ändra vår inställning.

    Läs mer

  • Sinuit – vilken skit!

    Jodå, som gammal tandsköterska så minns jag vad de flesta av kraniets delar heter på latin. Därför blev jag lite glad när man på Hälsobrunnen sa att jag hade ”sinuit”. Jag var inte glad för att det sprängvärkte i ansiktet utan för att jag faktiskt förstod att det rörde sig om en inflammation – blir på latin en it-ändelse.

    Läs mer

  • Fyra bröllop och en förlovning

    Alltså, jag förstår inte vad det här är för ett år. Systern och jag arrangerade päronens guldbröllopsfest i våras, sedan var jag och sambon på ett bröllop i Danmark i början av augusti och nu försöker jag bli klok på hur jag som toastmadame ska uppföra mig på kompisens bröllop i september. Som om inte det vore nog gick jag själv åstad och gifte mig i förliden helg.

    Läs mer

  • Dansk dramatik

    Så hade äntligen dagen kommit. Sambon och jag skulle ge oss iväg en helg på tu man hand. Vår första tripp i tvåsamhet efter tio år och nästan fem barn tillsammans.

    Läs mer

  • Raffiga karaffer

    Lång och reslig tornade han upp sig där vi satt och åt. Är det nån som heter Therese här? frågade han på klingande skånska.

    Läs mer

  • Imorgon är en annan dag

    - Är det imo’rn ida’? frågade fyraåringen när hon slog upp ögonen. Vad skulle jag svara? Kvällen innan hade jag lovat henne att imorgon skulle vi åka till Borås och leka på lekplatser och titta i affärer. På ett sätt hade hon ju rätt.

    Läs mer

  • Inför ödet är vi alla sparvungar

    Minitjejen behövde sova, men insåg det inte själv. Den randiga mössan strävade uppåt i vagnen, trots nedfällt ryggläge. Ökad fart stjälpte plastmuggen med snäckor och stenar i underkorgen och innehållet riskerade att hamna på trottoaren. Bäst att bära kaffekoppen i handen.

    Läs mer

  • Speed-sommar

    I ungdomsåren handlade midsommar en hel del om att plocka blommor och lägga under kudden för att drömma om min tilltänkte. När jag väl hade hittat honom fick vi uppleva en midsommar utan barn – eller rättare sagt jag var gravid i andra trimestern.

    Läs mer

  • Ho, ho, finns det några snygga barn?

    Hon ler mot mig från det glassiga inredningsmagasinet för småbarnsfamiljer. Famnen är full av barn, bl.a. ett tvillingpar på ett år och enligt reportaget driver hon en reklambyrå och ett smyckesföretag.

    Läs mer

  • Oaser av tid

    I torsdags tog min åtta månader långa kvällsänkeperiod slut, tack och lov. Sambon måste inte längre jobba ständig kväll och äntligen kan jag, som de flesta andra fruar i grannskapet, ta emot min andra hälft när han kommer från jobbet vid fyratiden på eftermiddagen.

    Läs mer

  • Mot framtiden på kyrkogården

    Ända till Petersons familjegrav funkade vår trådlösa telefon innan den började sakna sin basstation. Varför går man omkring med hushållstelefonen på barnvagnspromenaden kan man fråga sig?

    Läs mer

  • Slut i (deklarations)rutan

    Dags att bli idiotförklarad igen. Det blir jag varje år när jag ringer Skatteverket och frågar sånt som jag borde veta om deklaration av enskild näringsverksamhet.

    Läs mer

  • I ett snår av växter

    Då var det hög tid att läsa på fröpåsarna jag köpte på Granngården i februari. När man står framför fröhyllan är det lätt att förblindas av alla vackra blommor, nyttiga grönsaker och väldoftande kryddor.

    Läs mer

  • Jag ger mig – om du ger mig en dator!

    Det var väl den utvälta slimen i tangentbordet som blev spiken i kistan för min Toshiba. Visst var det oförnuftigt att låta barnen använda min jobbdator som speldator. Sambon har påpekat att vi borde utrusta hushållet med en dator till, men jag har hela tiden slingrat mig. Det är ju mycket roligare att lägga pengarna på prydnadskuddar!

    Läs mer

  • Att hamstra eller inte hamstra?

    Plötsligt har sambon ändrat inställning från ”Jag sätter aldrig min fot på GeKås!” till ”Man kanske skulle åka till Ullared ändå – när det inte är så mycket folk, alltså?”.

    Läs mer

  • Aj aj, kapten!

    Hade förra helgen besök av systerdotter med pojkvän. Vi satt och åt middag. Under måltiden började min äldsta dotter som vanligt att vika servettrosor. Osökt kom vi att prata om den period som systermågen arbetat som steward på en lyxkryssare.

    Läs mer

  • Inte ”bar å åk”

    Vad har jag gett mig in på? Frågan brände innanför mössan, när jag tillsammans med femton andra stod på Lassalyckans skidstadion för att få information om söndagens heldagskurs i längdskidåkning.

    Läs mer

  • Det går bra nu

    Ibland har man flyt. Ibland inte. Mitt hushåll hade megaflyt nyss utan att vi ens visste om det. En kran stod och läckte vatten i källaren under flera veckor innan det upptäcktes. Det hela kan låta bisarrt, men den som har sett vår underjordsvåning invändigt, vilket gudskelov inte många har gjort, förstår att man inte kan överblicka vad som händer i alla skrymslen och vrår.

    Läs mer

  • Kassa bemötanden

    Du har verkligen storhandlat! utbrast expediten och betraktade mitt varuberg som nätt och jämnt rymdes i rullbandsfållan. Därefter gjorde hon en konstpaus och mumlade lite tyst för sig själv – Herregud!

    Läs mer

  • Drömmen kan bli sann i år!

    - Nu har vi vart gefta i ena dryger vecka, sa min far åtta dagar efter att han och mor hade stått framför prästen. Föremålet för den kommentaren, min förnärmade mor, kan konstatera att hur drygt äktenskapet än har varit så har det pågått skapligt länge, eftersom valören stavas guldbröllop i år.

    Läs mer

  • Oh, helga natt – dygnets enda vilostund

    På dagen för ett år sedan åkte jag till förlossningen i Borås för att föda min fjärde dotter. Det enda jag behöver krysta fram idag är en krönika, men det kan vara nog så snärjigt i julstressen.

    Läs mer

  • Frilansare – visst! Men fri?

    När jag loggar in på datorn kommer bilden upp. Jag sitter på sturebadsbryggan med fötterna i vattnet, ipaden i knäet och Kallbadhuset i bakgrunden.

    Läs mer

  • Nästan som i en film

    Såg att Södra Vångas missionshus var till salu nyligen. Denna byggnad figurerade ett flertal gånger i de kända änglagårdsfilmerna. Här satt Viveka Seldahls karaktär med nyrullat hår och handarbetade på det kyrkliga symötet och skvallrade med väninnorna om utbölingarna – Fanny och Zac.

    Läs mer

  • Villastan – den vilda stan

    Är det ett industriområde? funderade sambon och jag när vi satt i vår jönköpingslägenhet med varsitt glas vin framför Hemnet och hade spanat in vårt blivande hus i Ulricehamn.

    Läs mer

  • Need some Kitchen Aid!

    Det är inte alltid en promenad i parken att se till att maskinparken fungerar. Nu snackar vi hushållsmaskiner. På den fronten har vi varit lite otursförföljda, kan man väl säga.

    Läs mer

  • Konsten att dega i stormens öga

    Låten ”A Whiter Shade of Pale” hade förföljt mig hela dan. Sigmund Freud skulle nog sagt att den gamla Titanic-låten ekade i mitt inre för att jag kände mig lite som ett vrak.

    Läs mer

  • Fyndig – inte blåst

    Jag borde förstått att det inte skulle gå att få upp hyllan på andra våning. Men på Jysk såg den så cool ut att detaljer som mått och tyngd var som utraderade. Det blir alltid sådär att jag hittar en möbel eller något annat och tingar den för att sambon och eventuell medhjälpare senare ska frakta hem pjäsen.

    Läs mer

  • Söligare än att äta apelsin

    ”En liten stuga med röda knutar, en liten gubbe så tjock och rar och många ungar med röda trutar jag önskar Monica på gamla dar” skaldade en klasskompis i min poesibok på lågstadiet. Och tänk, allt stämmer sånär som på att vårt hus inte är rött och att min sambo inte är särskilt fetlagd.

    Läs mer

  • Att söka information i en sovsäck

    - Vad äter spindlar? undrade sjuåringen. – Inte kebab i alla fall, svarade jag. Klockan var nio på kvällen och jag hade lagt mig mitt ibland mina tre stortjejer som krupit ner i sovsäckar på ryamattan.

    Läs mer

  • På något sjukt sätt håller jag mig frisk

    -Du kan få min spikmatta. Jag hinner ändå inte använda den. Så sa jag till min singelkompis i telefon. Den taggiga saken har legat orörd ända sedan jag fick den i julklapp för tre år sedan.

    Läs mer

  • Räkfrossa och feberfrossa

    -Vi hade tänkt att åka till Grebbestad imorgon. Kan vi inte göra det nu? undrade jag. – Det är bara att åka, svarade läkaren på barnakuten i Borås och log mot min rossliga halvåring.

    Läs mer

  • Ett rent nöje

    Antingen så fäller man upp ett partytält för att man ska ha fyrtioårsfest eller kräftskiva i sommarkvällen. Eller för att man ska källarstäda. Vi gjorde det sistnämnda.

    Läs mer

  • Var sak har sin tid

    Det känns lagom lattjo att gå upp med treåringen i svinottan och genomlida sju episoder med Teletubbies på Youtube. Men man får offra sig för barnen. Det kommer väl en tid när man få se Steffo Törnquist smaka av hummerfonder i TV 4 igen.

    Läs mer

  • Alla dessa midsomrar

    Midsommar är en speciell högtid. Inte bara för att jag födde barn i midsommartid för tre år sedan, utan för att högtiden är befäst med så många minnen.

    Läs mer

  • Hett kaffe

    En tio centimeter hög eldslåga från perkolatorbryggarens sladd. Den speglar sig i det rostfria kylskåpet. Jag ser den i ögonvrån först sedan tvååringen klagat på att det luktar illa i köket. Bränd plast. Visst, lågan är snabbt kvävd med brandfilten, som finurligt nog hänger i köket, men sedan kommer tankarna.

    Läs mer

  • Kylskåpet fullt av varma minnen

    ”Du är vad du äter” lyder ett välkänt uttryck. ”Öppna ditt kylskåp och jag ska berätta vem du är”, skulle man också kunna säga. Tanken slog mig när jag stod med disktrasan i handen och skulle torka av några hyllplan i kylskåpet.

    Läs mer

  • Shit, vad gott det luktar!

    ”Vårvindar friska, leka och viska…” Ibland är det en synnerligen frisk lantdoft som slår emot en när man öppnar ytterdörren.

    Läs mer

  • Shit, vad gott det luktar!

    ”Vårvindar friska, leka och viska…” Ibland är det en synnerligen frisk lantdoft som slår emot en när man öppnar ytterdörren.

    Läs mer

  • Våga vägra virtuella världen!

    Ajpädd, ajfån och Nintendo. För barnen av idag vet tekniken inga gränser. Det är naturligtvis bra, om den används i lagom doser till lek och lärdom. Det som bekymrar mig dock är att den virtuella världen lockar oss vuxna och barn lite för mycket ibland.

    Läs mer

  • Fredagsfnys

    - Vad brukar ni äta när ni fredagsmyser hemma? frågade en förskolefröken när jag lämnade en av flickorna på Vistaholm. Jag tänkte efter. – Många äter ju tacos nuförtiden, fortsatte förskolefröken. Rodnande var jag tvungen att erkänna att det blir tacos löjligt ofta även hemma hos oss när arbetsveckan är tillända.

    Läs mer

  • Dinera du på dasset!

    -Har du aldrig ätit på en toalett? Då är det på tiden att du gör det! Hur kunde jag säga så till min högt älskade sambo?

    Läs mer

  • Med gäckandet i generna

    -Jag vill göra nåt bus, mamma! säger sjuåringen. Hon tittar på ”Buskul”, ett barnprogram där barn tipsar om olika practical jokes att gäcka någon kompis eller vuxen med.

    Läs mer

  • Inga hemligheter i holken

    Ja töcker dä sulle va integritetskränkande. Ja sulle i alla fall inte vella ha e webbkamera i mett sôvrum.

    Läs mer

  • Låst läge

    Nu ska man tydligen sms:a skiten. I alla fall i Borås. Där har man gått över till att betala med sms för att nyttja stadens toaletter.

    Läs mer

  • Fokuserad är bara förnamnet

    Jag tar upp ett blankt word-dokument och tvååringen ställer sig och hänger vid skärmen. -Radioapan! säger hon. –Nej, vi ska inte titta på radioapan nu, säger jag. –Varför? undrar tvååringen. – För att jag ska skriva en krönika, replikerar jag.

    Läs mer

  • Vad är grejen med musikanterna ifrån Skaraborg?

    I skrivande stund är de tre äldsta barnen på väg till torget med mormor och morfar för att dansa ut granen eller julen eller Knut, eller vad det nu är man dansar ut. Jag är säker på att tjejerna kommer att uppskatta det!

    Läs mer

  • Precis som julsenap!

    En gång i våras smög jag in på det centrala apoteket och ställde mig att titta i hyllan där graviditetstesten hänger. Oroligt kikade jag över axeln för att säkerställa att ingen jag kände skulle förstå vad jag var på väg att köpa.

    Läs mer

  • Dan före dan före bebis?

    Det är alltid svårt att sia om framtiden. Även om jag tittar djupt ner i kaffesumpen varje morgon är det knepigt att förutspå hur nästa år ska bli, ja till och med hur denna vecka ska sluta.

    Läs mer

  • Lågpris på brandsläckare

    -Och var hade du tänkt att ställa dem? Jag visste att frågan skulle komma. Och fast jag hade filat på mitt försvarstal hela vägen från ICA Maxi i Borås så stod jag där mållös inför sambons fråga. För det är inte lätt att placera sex pulversläckare i en redan överfull källare, som logistikmässigt är utom all räddning.

    Läs mer

  • Kärlek på lasarett

    Jaha, då var man inne på trettioåtta fulla veckor. Det har inget med överdriven spritkonsumtion att göra – snarare tvärtom. I trettioåtta veckor har jag avhållit mig från allt med procentsymbol på flaskan och alltså haft en lussebulle i ugnen lika länge.

    Läs mer

  • Kalle Anka och lustgas

    Med en månad kvar till förlossning är det dags att packa BB-väskan. Även om det är fjärde barnet så uppstår en viss osäkerhet. Vad ska man ha med sig?

    Läs mer

  • Sju kassar för mycket

    Jag hade verkligen sett fram emot det. Planerat vad jag skulle hålla utkik efter. Prickat in rätt dag – före pension, barnbidrag och löning. Utrustat mig med bekväma skor och kinkbanan. Dags för årets Ullaredsbesök!

    Läs mer

  • Det är skillnad på jobb och jobb!

    Jag satt nedkurad i baksätet med musik i öronen. Morgonen var snortidig och vintermörkret kompakt. Den av Manpower hyrda bilen susade nedför backen mot Ulricehamn och jag såg hur de tusentals ljusen speglade sig i Åsunden.

    Läs mer

  • Säg ”fotboll” och du blir utvisad!

    När man har en bulle i ugnen så blir man varse hur standardmässiga människor kan vara i sina kommentarer. Du känner säkert också igen följande resonemang: - Har du tre tjejer innan? Då blir det säkert en kille denna gången! Fast det spelar ju ingen roll. Huvudsaken är att barnet är välskapt.

    Läs mer

  • Allvarligt talat

    Jag har fullt sjå med att göra i ordning tjejtrion för skola och dagis. Ackompanjerad av Fåret Shaun jagar jag tvååringen med en hårborste samtidigt som jag försöker lokalisera alla halvätna mackor, som borde förpassas till komposthinken.

    Läs mer

  • När blir det äntligen ordning?

    Där satt den! Min ansökan till ”Äntligen hemma”, alltså. Den börjar så här: ”Hej och tack för ett bra program! Vi är en familj på sex, snart sju, personer som har en extremt liten hall.”

    Läs mer

  • Om knölar och krigare

    Vi var nyinflyttade i Villastan och skulle anlägga ett trädgårdsland. Jag tog ett djupt spadtag och fick upp en extremt söndervittrad och märkvärdigt liten hästsko. Tänkte att det nog betydde tur för min familj som nyss lämnat Jönköping för att bo just här.

    Läs mer

  • Rosenbad nästa?

    Vad de har för budskap eller mission är höljt i dunkel, men det har väl knappast undgått någon att deras medlemsantal har ökat explosionsartat på sistone.

    Läs mer

  • Ingen ko på isen – trodde Sten Sture

    -Va? Är det sant? Ungefär så reagerade barnen när jag berättade att vi skulle bli en till i familjen framåt jul. Ungefär så reagerade också nära och kära och det var lätt att förstå att de i sitt stilla sinne undrade om vi hade planer på att söka till någon ny säsong av ”Familjen annorlunda”.

    Läs mer

  • Hellre en kaffegök i fågeltornet än ett skjut i älgtornet

    Det var ingen mer som hade haft sex i ett fågeltorn, så där fick kompisen oss andra på fall, minsann.

    Läs mer

  • Den blomstertid nu kommer

    I skrivande stund är det måndag och i morgon, tisdag, är det skolavslutning på Vistaholm. Den första skolavslutningen för min äldsta dotter, som går i förskolan och nu får delta vid avslutningsceremonin i Vists kyrka.

    Läs mer

  • Rått uppdrag

    Nu har det hänt igen. Vi har fått en ovälkommen gäst i källaren. Sist det hände avslöjades inkräktaren efter att ha gjort små, söta, men ändå oaptitliga fotspår i frostingen på de cupcakes som sambon bakat och som kollegorna skulle få avnjuta på fredagsfikat nästa dag.

    Läs mer

  • Känner mig blåst på det fina vädret

    Markiserna trasas sönder, studsmattan vill lyfta och kaninerna ser ut som virvelmarsvin. I skrivande stund blåser det halv orkan. Allvarligt talat, är inte blåst ett värdelöst väderfenomen?

    Läs mer

  • ”1177” och ”112” – välsignade sifferkombinationer

    -112? Ja, jag ringer för min snart tvååriga dotter. Jag tror att hon har ätit en halv tub tandkräm. Så lät det för någon vecka sedan när jag såg mig tvungen att ringa räddningstjänsten sedan lilltjejen kommit fram till mig och sagt ”nam-nam” med något vitt, mintdoftande kring munnen.

    Läs mer

  • Kalvar och kamremmar

    Det finns utgifter som är tråkiga. Och så finns det utgifter som är trååååkiga. Vår bil behöver ny kamrem. Smaka på ordet ”kamrem”. Hur sexigt är det?

    Läs mer

  • Pelle och Knut

    Har du någon gång legat och läst för barn när dessa ska somna på kvällen? Då vet du hur jobbigt det kan vara att hålla en bok med raka armar i en halvtimma sisådär .

    Läs mer

  • Klättra långsamt!

    -Va saru ha dän te? Precis så sa min far när jag frågat honom om jag kunde få den gamla ladugårdsstegen i trä.

    Läs mer

  • Drömmar i kulört

    Tvättmedel funkar lika bra som sömnmedel. Nåja, jag har aldrig nyttjat sömnmedel men jag vet att det går utmärkt att sussa i en tvättstuga.

    Läs mer

  • Vinter, nej tack!

    -Mamma, jag längtar efter sommaren, säger sexåringen en morgon när vi i vanlig ordning strävar fram i den frusna snömodden på trottoaren som leder till dagis. -Varför det? hör jag mig själv säga. Det finns ju en massa saker som är roliga med vintern. Jag korsar fingrarna i tumvanten.

    Läs mer

  • Pinvärkar och andra pinsamheter

    Nu måste det väl ändå snart vara dags? Jag tänker på nedkomsten av kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förstfödde.

    Läs mer

  • Upptäcka världen eller avloppsrörens insida?

    Vinterkräksjukan är ett faktum och man ligger på darrande knän och ”ropar på Ulrik” i den stora, vita porslins-trombonen.

    Läs mer

  • Hellre Saade än vimsiga spindlar!

    ”-Tå-tilla, fot-billa, ben-borra, knä-knorra, lår-lägge. Och pip i lilla vällingsäcken!” Men vad är det för pårökta tomtar som skriver våra barnramsor? Och vilka förläggare gör sedan tummen upp och låter trycka dyngan?

    Läs mer

  • Gott nytt år!

    -Ring ut det gamla! frustar Jan Malmsjö genom vit andedräkt. Och man står där med höjt glas framför teven, innehållandes något bubbel med fyrsiffrigt nummer, som en vecka tidigare rekommenderats av Carl-Jan Granqvist i radio.

    Läs mer

  • Finns det några snälla barn?

    -Mamma, kan inte du berätta vilka hyss du gjorde när du var liten? ber sexåringen, när jag lagt mig mellan henne och treåringen för att läsa godnattsaga. Visserligen vet jag att de tycker mycket mer om att höra vad jag gjorde för fuffens i forna tider än att höra vad Alice har för sig i underlandet, men jag tvekar ändå.

    Läs mer

  • Kändis-köttbullar

    Tur att advent lyser upp tillvaron med diverse stakar och slingor! Nyss tyckte jag att det var så novembergrått att jag hade kunnat hissa upp mina trosor i grannens flaggstång, okynnesplanterat morötter i Birgit Sparres park eller berättat Släng-dig-i-brunnen-vitsar i väntrummet på Hälsobrunnen, bara för att det skulle hända något, liksom.

    Läs mer

  • Åksjuka orglar och pantade flöjter

    I skrivande stund baxas en Hammond-orgel in i huset. Sambons svåger tyckte att våra barn kunde få överta hans barndoms klaviatur.

    Läs mer

  • Råd och rön

    - Utan tvekan är man inte klok. Uttrycket myntade den verbalt vassaste hjärna som någonsin bott under en röd kalufs – nämligen Tage Danielssons. Han menade att smartast är att förhålla sig till omvärlden med en gnutta skepsism.

    Läs mer

  • Hellre sandslott än luftslott

    Jag blundar och tänker att jag är Maria Montazami som elegant vandrar i öknen i sin vita sommarklänning. Precis som i Vings reklam.

    Läs mer

  • Livlig diskussion i dödens vilorum

    - Är det bara skinnet och benen man gräver ner? Att ta en promenad på Kapellkyrkogården i Villastan blir ofta ett äventyr.

    Läs mer

  • Matställe med rättigheter – och skyldigheter

    Är man pinsam om man som matgäst spritar av en halv snabbmatsrestaurang med alcogel? Förmodligen. Det var just vad jag gjorde härom veckan.

    Läs mer

  • Experimentlustan flödar

    Har du tänkt på det? Livet är egentligen en enda lång räcka av experiment. En del faller väl ut. En del inte. Vissa experiment går ut på att undersöka hur väl elektronik står rustad mot vattenpåverkan.

    Läs mer

  • Livets rosa ryggsäck

    I december, år 2005 föddes hon. Jag minns hur jag, blek och glåmig av sömnbrist, hasade bort till BB:s amningsrum och slog mig ner i en soffa. Där satt vi, min förstfödda och jag, rätt ofta de fyra nätter vi bodde på Ryhovs lasarett i Jönköping.

    Läs mer

  • Med påbrå från Marbäck

    Men varför måste morfar vara tyst när han sitter här? undrar treåringen. –Jo, annars kan ju älgarna höra honom, förklarar jag. Under en helg i Dalsjöfors hos barnens mormor och morfar har jag fått ingivelsen att visa treåringen och femåringen morfars älgtorn.

    Läs mer

  • Status på gräsrotsnivå

    Erkänn! Erkänn att du också har suttit framför Facebook och tänkt: Oh, vad fint och välstädat alla verkar ha det hemma, trots ettåringar som precis lärt sig äta och trots att båda föräldrarna jobbar heltid!

    Läs mer

  • Mamma är en wannabe

    Det är ju typiskt. Varför kan jag inte njuta av något som är bra utan att känna ett sting av avund för att jag själv inte är upphovsmakaren?

    Läs mer

  • Mitt starkaste rotfruktsminne

    -Hej, det är jag. Det har hänt något osannolikt. Första dagen på mitt nya sommarjobb ringde mig sambon med dessa ord. Med tanke på att han var ensam hemma med fyra barn så började allt som jag varit orolig för spelas upp för min inre syn.

    Läs mer

  • Från Gin o Tonic till Nezeril

    Det är lördag och därför kan jag säga ungefär hur den här dagen kommer att sluta. För vår del. Vi lägger oss ganska tidigt, för man vet ju aldrig hur många jourutryckningar det blir under natten.

    Läs mer

  • Natten – ett land där allt är möjligt

    -Hon har sovit sedan klockan sex och är pigg nu. Jag yttrade orden till min sambo i sovrumsdunklet och syftade på ettåringen.

    Läs mer

  • Brustna illusioner och storslagna visioner

    - Jag ska nog jobba i London i ett kvartal och sedan komma hem igen. Spara lite pengar och så ut och resa. Först Australien, sedan New York. Du då?

    Läs mer

  • Ska jag hit - eller kanske dit?

    Men hur svårt kan det vara att komma ihåg var i parkeringshuset man ställde bilen? Det kan vara jättesvårt. I alla fall om man som jag inte lider av dåligt lokalsinne utan av TOTAL AVSAKNAD av lokalsinne.

    Läs mer

  • Förberedelse-glädje är också glädje!

    -Säg inte att du läser gravid-tidningar också! sa en väninna till mig för tiotalet år sedan, långt innan jag fick sambo och barn. Hon fällde kommentaren efter att hon sett mig bläddra i ett bröllopsmagasin.

    Läs mer

  • Piff, Puff - Pang!

    Vi har fått två nya djurinvånare, i trädgården. Piff och Puff, två minismå, men ack så fräcka, ekorrar. Ovan diskbänken har vi ett fönster och varje dag, när jag står och fyller diskmaskinen, ser jag dem i eken utanför.

    Läs mer

  • Stoppa tiden eller stoppa strumporna?

    Jag har inte pratat i telefon som enda aktivitet sedan min förstfödda såg dagens ljus, för fem och ett halvt år sedan. Stick i stäv med mindfulness-filosofin gör jag minst fem, nåja tre, saker samtidigt.

    Läs mer

  • Tand-feer och mördarskribenter

    Tanden är borta! Tjejtrion sov och sambon var inte hemma härom kvällen. Jag hade stökat undan det värsta i köket och fått igång en diskmaskin. Då upptäckte jag att mjölktanden som femåringen tappat samma dag och som hon lagt i ett glas med vatten nu var väck.

    Läs mer

  • Motorvägen ingick inte i manuset

    -Borkaröven sover! Orden kom från min treåriga dotter som kontrollerat att bebistjejen sov lugnt i vagnen. Att det var svårt att uttala ordet ”borkarövare” bekom henne inte det minsta.

    Läs mer

  • Realisation – en sport för sig

    Sportaffärens ombyggnadsrea skulle pågå mellan arton och tjugoett och klockan var fem över sex på kvällen. Men varför öppnades inte butiksdörrarna? Då jag aldrig låtit bagateller hindra mig tog jag sats och slank in genom de automatiska dörrarna samtidigt som ett par kunder gick ut. Gött, nu var man på plats!

    Läs mer

  • Tandtråd och tidsbrist

    -Hade du några hål, pappa? Femåringen och treåringen hoppade i hallen av nyfikenhet när sambon kom hem från tandläkaren. Han böjde sig ned för att knyta upp skorna. –Ja, jag hade faktiskt ett.

    Läs mer

  • Bölder, benbrott och bilolyckor

    Så var det helg igen. Tänk så många helger man tillbringat på akuten. Lustigt, eller olustigt, nog har jag fått fara till akuten som relativt nybliven mor – ALLA TRE GÅNGER!

    Läs mer

  • Goda grannar

    -Så tyst det är. Sambon och jag satt och åt middag i huset för första gången. Vi blickade ut i trädgården där vinden vajade lekfullt i äppelträden. Att vänja sig vid tystnaden var svårt i början.

    Läs mer

  • Min första kontakt med Ulricehamn var ett misstag

    Jag var sexton år, hade varit på fest i Borås och råkat somna på sista nattbussen till Dalsjöfors. Med sömndregel i mungipan vaknade jag med ett ryck i Rångedala. Sprang fram i mittgången och ville hoppa av i farten.

    Läs mer

  • Också en sport

    Vissa springer UT-milen. Andra kruppvandrar. Själv tillhör jag de andra i dagsläget. Det är en sport för sig som inte alla har testat och som kan bjuda på oväntade upplevelser.

    Läs mer

  • En välsignad tur i oturen

    Sällan hade en utflykt varit så väl förberedd. Påsarna med gulaschsoppa låg jämte trangiaköket och sittdynorna likaså. Solen sken från en klarblå himmel och barnen var nästan sams i bilen.

    Läs mer

  • Tankar från en skolbänk

    Så satt man då i tolvåringens klassrum i ett sista föräldramöte för den period som kallas mellanstadiet. Hur fort gick inte den då?

    Läs mer