Snart IT-expert

Allt som slutar på –it är en jûmla skit. Jag viste tills nyligen inte var tonsillolit var, men så stod äldsta dottern och speglade sig och sa: Vad sjutton är det där?

Hon stod med vidöppet gap framför spegeln och pekade ner i halsen. Några vita klumpar tittade fram bakom tonsillerna. Jag började min vana trogen att googla. Det visade sig att fenomenet heter tonsillolit och i huvudsak är ansamlingar av döda vita blodkroppar och kalciumkarbonat . De vita stenarna kan ge dålig smak i munnen, ihållande hosta och skav. De avlägsnas lämpligen med kyrett eller böjd pincett. En gång jobbade jag med en tandläkare som drabbats av ovan nämnda fenomen en nyårsafton. Hon fick åka till akuten och snällt stå och gapa när man på ett högst obehagligt vis kratsade tonsillerna rena från kalkstenar. Efteråt hade hon fått beröm för att hon varit så stilla under själva åtgärden. Som hon själv sa: - Det tror f-n det att man står still när de viftar med vassa instrument i halsen! Jag försökte lugna dottern med att det inte är den enda –it-grej vi haft i familjen. Höggravid med femman drogs jag med svår sinuit, bihåleinflammation och pericoronit, inflammation runt tandkronan. Epididymit drabbades mannen av en gång. Googla på den, vettja!

En annan skitgrej som slutar på –it är dissad invit. Jag hade bjudit hem min danska brevkompis, som jag pennfajtades med under ett par år i mellanstadiet. I många år hade vi ingen kontakt, men så hittade hon mig på Facebook 2010. För inte så länge sedan pratade vi om att träffas live och så bestämdes det att hon skulle komma från Köpenhamn till Ulricehamn i förliden helg. Jag skulle hämta henne på tågstationen i Göteborg varpå vi skulle luncha för att hinna prata lite ostört, hur man nu pratar med en danska, innan det skulle bära av hem till Villastan i Ulricehamn.

Emellertid drog sig danskan ur, då hon hade för mycket omkring sig. Vi bestämde att vi ska försöka träffas i december eller i januari istället. Visserligen är det mest troligt att vi ligger dubbelvikta i magsjuka här hemma under den perioden, att döma de tidigare elva årens noteringar.  Det var dock inget jag skrev till danskan i nuläget. Jag vet inte ens vad magsjuka heter på danska. Men jag hinner nog både plugga danska, ha magsjuka och drabbas av nåt som slutar på –it innan vi byter kalenderår.

Blogg arkiv

  • Livet är en brant stigning

    Lika bra jag erkänner det på en gång. Vi gick aldrig på världscupen. Men min man lät barnen se invigningen efter utvecklingssamtalet med ena dotterns lärare och vi hejade på mentalt hemma ifrån huset under förliden helg.

    Läs mer
  • Go, gurkmeja, go!

    Ett nytt år är ofta förknippat med nyårslöften. Jag har inte avlagt något nyårslöfte men jag har mer och mer börjat intressera mig för det här med antiinflammatorisk kost.

    Läs mer
  • Krupp och klimatångest

    Tioåringen är förtvivlad. I tvättmaskinen snurrar de julgranskulor som hon haft i öronen över jul och som hon lånat av en kompis och dyrt och heligt lovat att lämna tillbaka, intakta. Hur kunde de hamna där? Och hur stannar man ens en tvättmaskin in action?

    Läs mer
  • Bokningen – en resa i sig

    Eran då man hade tid att syssla med endast en sak i taget är sedan länge förbi. Mindfulness och julefrid är liksom ersatta av multitasking och splittrat fokus. Såklart gör jag något samtidigt som jag skriver krönika. Jag står i telefonkö till ett resebolag som på engelska betyder biljett.

    Läs mer
  • Plötsligt händer det!

    Alltså, den där stressen när man stämplar ut och husvisningen börjar om tre minuter. Man tänker: Jag ska nog snart vara där, men har glömt att man tog niositsbussen till jobbet. Och att det har bildats ett rejält frostlager på bilen medan man gjort skäl för sin lön i åtta timmar.

    Läs mer