Snart IT-expert

Allt som slutar på –it är en jûmla skit. Jag viste tills nyligen inte var tonsillolit var, men så stod äldsta dottern och speglade sig och sa: Vad sjutton är det där?

Hon stod med vidöppet gap framför spegeln och pekade ner i halsen. Några vita klumpar tittade fram bakom tonsillerna. Jag började min vana trogen att googla. Det visade sig att fenomenet heter tonsillolit och i huvudsak är ansamlingar av döda vita blodkroppar och kalciumkarbonat . De vita stenarna kan ge dålig smak i munnen, ihållande hosta och skav. De avlägsnas lämpligen med kyrett eller böjd pincett. En gång jobbade jag med en tandläkare som drabbats av ovan nämnda fenomen en nyårsafton. Hon fick åka till akuten och snällt stå och gapa när man på ett högst obehagligt vis kratsade tonsillerna rena från kalkstenar. Efteråt hade hon fått beröm för att hon varit så stilla under själva åtgärden. Som hon själv sa: - Det tror f-n det att man står still när de viftar med vassa instrument i halsen! Jag försökte lugna dottern med att det inte är den enda –it-grej vi haft i familjen. Höggravid med femman drogs jag med svår sinuit, bihåleinflammation och pericoronit, inflammation runt tandkronan. Epididymit drabbades mannen av en gång. Googla på den, vettja!

En annan skitgrej som slutar på –it är dissad invit. Jag hade bjudit hem min danska brevkompis, som jag pennfajtades med under ett par år i mellanstadiet. I många år hade vi ingen kontakt, men så hittade hon mig på Facebook 2010. För inte så länge sedan pratade vi om att träffas live och så bestämdes det att hon skulle komma från Köpenhamn till Ulricehamn i förliden helg. Jag skulle hämta henne på tågstationen i Göteborg varpå vi skulle luncha för att hinna prata lite ostört, hur man nu pratar med en danska, innan det skulle bära av hem till Villastan i Ulricehamn.

Emellertid drog sig danskan ur, då hon hade för mycket omkring sig. Vi bestämde att vi ska försöka träffas i december eller i januari istället. Visserligen är det mest troligt att vi ligger dubbelvikta i magsjuka här hemma under den perioden, att döma de tidigare elva årens noteringar.  Det var dock inget jag skrev till danskan i nuläget. Jag vet inte ens vad magsjuka heter på danska. Men jag hinner nog både plugga danska, ha magsjuka och drabbas av nåt som slutar på –it innan vi byter kalenderår.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer