Shit, vad gott det luktar!

Shit, vad gott det luktar!

”Vårvindar friska, leka och viska…”                 

Ibland är det en synnerligen frisk lantdoft som slår emot en när man öppnar ytterdörren. Jag antar att man borta i Brunn då har sökt optimera växtbetingelserna på åkrarna med kornas oändliga – eller ska man säga ändliga – resurser. Dock stör det inte mig. Jag är uppvuxen på ett litet jordbruk i Dalsjöfors och råkar faktiskt höra till den skara som tycker att koskit luktar gott. Över ens döda kropp att man hade erkänt det när man gick på högstadiet!

Jag minns det som igår. Vi satt i skolbussen, kompisen och jag, skumpandes på väg hem genom Dannike och vidare mot Dalsjöfors. Det var vår och plötsligt strömmade den välbekanta odören in genom det halvöppna takfönstret i bussen. – Åh, bläää! började alla fjortisar i sätena att oja sig. Då böjer sig kompisen mot mig och viskar – Vi låtsas inte om att vi är vana! och så ojade vi oss också över koskitstanken och jag hoppades att inte alltför många klasspolare hade uppfattat att jag bodde på en bondgård. Helst hade jag velat bo i ett radhus nära fritidsgården. Det var liksom normen för det normala enligt mig när jag gick på högstadiet.

-Why me? frågade jag mig sommarlov efter sommarlov. Varför ska jag trampa i sticksiga hölass, leda kor och hacka i kilometerlånga potatisfåror när normala människor åker till sina stugor i Varberg och finpromenerar till torget och spelar minigolf? Och hur kul är det när man tar hem en kompis efter skolan, går in garagevägen och möts av en skottkärra full med inälvor och nästan snubblar på ett tjurhuvud i en blodpöl? – Eh, just det, vi hade lite slakt här igår, fick man förklara. Säkert att kompisen var sugen på mellanmål efter dessa visuella och för den delen doftmässiga intryck!

Men med åldern kommer som bekant visheten och så här efteråt vet jag att jag inte kunde haft en bättre uppväxt. För vad är egentligen kommunala lekplatser mot att balansera på en stenmur med en bukett mandelblom i handen? Och vad är en dvärghamster i en plastbur mot att se en kalv födas i en vitsippehage och få massera den torr med halm och rituellt pryda den ångande varma krabaten med en blomsterkrans och hitta på ett namn åt den? Det tål att sägas igen. Frihet och koskit luktar gott. Det är det konstlade, enkelspåriga och inrutade livet som stinker.