Också en sport

Vissa springer UT-milen. Andra kruppvandrar. Själv tillhör jag de andra i dagsläget. Det är en sport för sig som inte alla har testat och som kan bjuda på oväntade upplevelser.

En förklaring kan nog vara på sin plats. Kruppvandring är ett nyord som jag själv kommit på och som innebär att man måste, ofta på natten, gå utomhus med sitt lilla barn för att hens luftvägar ska svälla av. Falskkrupp är något som barn kan drabbas av i förkylningstider, vilket gör att andningsvägarna svullnar igen en aning. Andningen blir ansträngd och hostan är karaktäristiskt skällande. För nån vecka sedan var det treåringens tur. Jag vaknade halv tolv på natten av hans skällhosta och som luttrad småbarnsmorsa insåg jag att det var bråttom. Mössa, jacka, hopp i vagnen. Ut i friska luften. Först var jag tvungen att ge en känga åt mannen, som glömt att sätta på luftfuktaren i sovrummet.

Då det är ett minimum att vara ute i trettio minuter vid kruppvandring gick jag från Villastan till restaurang Bryggan. Sonen pekade på de fina färgerna som lyste i trapphusen till höghusen vid Norra stranden. Tillsammans beundrade vi kallbadhuset i nattmörkret, med Villastans alla lampor i fonden. Jag tryckte av ett par bilder med mobilen. Det var fint och stämningsfullt att spankulera och se blänket i vattnet av alla nattlampor. – Vi får akta så vi inte ramlar i sjön, sa treåringen och visst hade han rätt i det. Även min sinnesro ackompanjerades av en känsla som sa att något farligt kunde hända i mörkret, kanske just för att inga andra var ute just då. Kanske bara en galning?

Väl hemma i Villastan, utanför Svenems, började jag slappna av. En DHL-lastbil svängde in från gamla motorvägen. Ur den sprang en man rakt mot oss och ropade – Excuse me! How do I get to Gothenburg? För det första blev jag ganska uppjagad. Jag tänkte: Nu händer det farliga! För det andra är mitt lokalsinne skruttigt och min förmåga att förklara vägen på engelska mitt i natten ännu sämre. Men jag lyckades på något sätt guida honom bort till Volvo och vidare till den stora staden. Min man har i efterhand bekräftat att jag sa rätt. När jag hemkommen skulle krypa ner i sängen igen undrade min telefon om jag ville lägga ut bilderna av kallbadhuset på Google maps. Jag gjorde det. Verkligen allt kan hända under en kruppvandring.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer