Goda grannar

-Så tyst det är. Sambon och jag satt och åt middag i huset för första gången. Vi blickade ut i trädgården där vinden vajade lekfullt i äppelträden. Att vänja sig vid tystnaden var svårt i början.

Goda grannar

-Så tyst det är. Sambon och jag satt och åt middag i huset för första gången. Vi blickade ut i trädgården där vinden vajade lekfullt i äppelträden. Att vänja sig vid tystnaden var svårt i början.

Vi hade flyttat från en lägenhet i Jönköping. Trots att längan hyste hundra hushåll kände vi ingen där. Anonymt slank man in i sin trappuppgång. Ibland kikade man nyfiket i dörrögat för att se vem som klampade i trapphuset.  Familjen träsko? Trebarnsfamiljen som bodde ovanför oss gick nog i träskor året om. Det enda jag saknar från jönköpingslyan är utsikten. Vi såg Visingsö från köksfönstret.

Men Ulricehamn är inte fy skam det heller.  Sambon menar att man har sjöutsikt från nedre Villastan om man står på hustaket. Han vet väl, för det är han som bättrar på nätet som hindrar inredningsintresserade kajor från att sno skorstenen. Jag njuter av vattnet på mitt sätt. Stegen styr ofta mot kallbadhuset. Ibland går jag över bron för att läsa restaurangmenyn. Det låter ju gott, tänker jag. Sedan går jag hem och äter falukorv. Nej, mammapengen blir man inte fet på. Däremot kan man bli fet av ett alltför flitigt intag av falukorv.

Som nybliven husägare gick det inte att vara anonym längre. Här gällde att göra ett gott intryck hos grannarna! Det sprack nästan på en gång. En dag hade jag låst ute mig och min förstfödda. Sambon skulle inte komma hem från jobbet i Jönköping på flera timmar. Skamsen bad jag grannen om hjälp. Eftersom balkongdörren var öppen fanns möjlighet att ta sig in via stege och låsa upp inifrån. Min dotter, som var extremt mammig på den tiden, accepterade inte att morsan skulle upp och göra akrobatkonster på nån stege. Så grannen ställde upp. Svingade sig över balkongens glasräcke däruppe, tog sig in i vårt kolossalt obäddade sovrum, ner till första våning och låste upp. Tack för den insatsen, Rolf! Det finns klara fördelar med att känna sina grannar.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer