Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Vad är en lugn tevekväll?

    Mandelmanns. Bron. Alpin skidåkning. En massa teveprogram diskuteras i fikarummet på jobbet. Som vanligt kan jag inte vara med i debatten. Att se ett program på bästa sändningstid existerar inte hemma hos mig. Då gör jag helt andra grejor.

    Läs mer
  • Mycket liv för befarad död

    - U-port är döööööd! ropade barnen med en mun. – Vad? Har Ulricehamn dött? Eller festivalen? undrade en förvirrad mammahjärna. Det var förstås hamstern de åsyftade. Dvärghamstern, som råkar heta U-port, närmar sig ålderdom med sina två år, så visst kunde det vara så illa.

    Läs mer
  • En resumé

    Så här några dagar in på det nya året känns det naturligt att summera år 2017. Det började inte så bra. Mannen fick magsjuka på nyårsafton och drog sig undan vid tiosnåret. Själv stod jag utanför huset med de äldsta barnen vid tolvslaget och tittade på raketer. Jag höjde mitt glas mot grannfrun som också var ute och betraktade skådespelet.

    Läs mer
  • Årets julklapp = bekvämlighet

    Så hände det sig att undertecknad gick ut att ställa ett fat med gröt till småtomtarna i trädgården. Jag är alldeles övertygad om att det finns småväsen och att de servar robotgräsklipparen till nästa säsong.

    Läs mer
  • Där gick det lucia-tåget

    - Jag kommer aldrig att bli lucia på Vistaholm. Nioåringen säger det krasst och med en gnutta nyvunnen livsvisdom, tycks det. Det är kallt och mörkt på hemvägen från skolan. Ja, vad säger man som tröst?

    Läs mer