Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Också en sport

    Vissa springer UT-milen. Andra kruppvandrar. Själv tillhör jag de andra i dagsläget. Det är en sport för sig som inte alla har testat och som kan bjuda på oväntade upplevelser.

    Läs mer
  • En välsignad tur i oturen

    Sällan hade en utflykt varit så väl förberedd. Påsarna med gulaschsoppa låg jämte trangiaköket och sittdynorna likaså. Solen sken från en klarblå himmel och barnen var nästan sams i bilen.

    Läs mer
  • Äggstra tacksam i påsk!

    Jag satt på sängkanten i mitt flickrum och läste i Barnens bibel om vad påsken innebär. Så pass vett hade jag faktiskt redan som tioåring att jag tyckte det var viktigt att förstå hur olika högtider har uppstått.

    Läs mer
  • Dubbla kalas – dubbel städångest

    Jag kände att jag var tvungen att kommentera det hela förra helgen, när jag lassade upp fyra kilo smågodis på bandet i affären. – Jag jobbar på tandvården, var allt jag fick fram. Förvisso sant, men hur gick det där ihop?

    Läs mer
  • Alla yogar vi på olika sätt

    Vi äntrade SPAt vid halvtiotiden på morgonen förra lördagen. Förföriska rökelsedofter ledde oss fram till den mosaikbeklädda poolen vari det turkosblå vattnet låg spegelblankt. Den för dagen inhyrda yogainstruktören hälsade oss välkomna med ett hälsosamt leende.

    Läs mer