Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Att vakna till en varmdusch

    Vet du hur det känns att hälla kaffe rakt från en nyuppkokad perkolatorbryggare över handen? Det gör ont, ja. Det hände samma morgon som jag gått upp tidigt för att skriva denna krönika, innan barnen vaknat och kunde ha sprungit runt som fem olika distraktionsmoment.

    Läs mer
  • Ett spjällhus med strössel, tack!

    Det hjälper tydligen inte att göra upp en budget för sommarnöjen. Att noggrant tänka igenom vad som ska gå till Legoland, Universeum och Diggiloo. Inte när det finns andra aktörer som vill något annat och som gör allt för att motverka att någon semesterkassa ska finnas kvar när sommaren börjar.

    Läs mer
  • Lågtryck på hemmafixet när högtrycket regerar

    Treåringen klamrar sig fast i min famn, slut efter en dagisvecka. Han dreglar mot min blus och säger att han vill ha Alvedon. Är han sjuk eller bara varm? Är jag sjuk eller frisk? Omöjligt att veta i den här hettan. Ingen är som hen brukar.

    Läs mer
  • Södervänd balkong. Stammarna bytta.

    Så fort man börjat fundera på att sälja så är man redan utflyttad. Precis så sa fastighetsmäklaren. Och visst har hon rätt i det. Alla åtgärder som vi gör på huset framöver syftar bara till ett bättre försäljningsläge.

    Läs mer
  • Tack Gode Gud för kaffe och vatten!

    ”… Kaffet är kallt. Bullarna är slut. Toaletten är upptagen….” Citatet är hämtat från en monolog som Claes Eriksson i Galenskaparna hållit och där han beskriver alltings jävlighet.

    Läs mer