Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Livet är en brant stigning

    Lika bra jag erkänner det på en gång. Vi gick aldrig på världscupen. Men min man lät barnen se invigningen efter utvecklingssamtalet med ena dotterns lärare och vi hejade på mentalt hemma ifrån huset under förliden helg.

    Läs mer
  • Go, gurkmeja, go!

    Ett nytt år är ofta förknippat med nyårslöften. Jag har inte avlagt något nyårslöfte men jag har mer och mer börjat intressera mig för det här med antiinflammatorisk kost.

    Läs mer
  • Krupp och klimatångest

    Tioåringen är förtvivlad. I tvättmaskinen snurrar de julgranskulor som hon haft i öronen över jul och som hon lånat av en kompis och dyrt och heligt lovat att lämna tillbaka, intakta. Hur kunde de hamna där? Och hur stannar man ens en tvättmaskin in action?

    Läs mer
  • Bokningen – en resa i sig

    Eran då man hade tid att syssla med endast en sak i taget är sedan länge förbi. Mindfulness och julefrid är liksom ersatta av multitasking och splittrat fokus. Såklart gör jag något samtidigt som jag skriver krönika. Jag står i telefonkö till ett resebolag som på engelska betyder biljett.

    Läs mer
  • Plötsligt händer det!

    Alltså, den där stressen när man stämplar ut och husvisningen börjar om tre minuter. Man tänker: Jag ska nog snart vara där, men har glömt att man tog niositsbussen till jobbet. Och att det har bildats ett rejält frostlager på bilen medan man gjort skäl för sin lön i åtta timmar.

    Läs mer