Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Äntligen sommarlov!

    Nu sitter jag här, läs för en vecka sedan, helt utpumpad efter kyrkklockans klämtande i Stadskyrkan. Skolavslutningen för femmorna är avklarad och en högt älskad lärare som ska sluta är omkramad. Veckan har gått i upptrappningens tecken. Utöver att jag har börjat ett nytt jobb har jag haft att styra upp två skolavslutningar och ett släktkalas för tjugofem pers.

    Läs mer
  • Hur är det möjligt?

    Det var sista veckan på jobbet i Borås. Vi satt som vanligt och jammade i receptionen på tandkliniken en tidig morgon och vände våra kontorsstolar mot varandra för att tjôta lite innan telefonen skulle gå varm. – Jag har bott i Ulricehamn, yttrade plötsligt kollegan. – Jasså, vardå, undrade jag? – Ja, det var i närheten av Svenems möbler. Gatan hette nåt med sand, har jag för mig. – Sandängsvägen? undrade jag. – Ja, så hette den! – Det var nånstans mitt på gatan i ett hus med två lägenheter.

    Läs mer
  • Fårutflykt och ambulansfärd

    Det var förrförra helgen. Vi hade precis varit i Fästeredssund och tittat på fyrlinglammen. Ni vet den ulliga, unika syskonskaran det stod om i tidningen. Väl hemkomna hade vi slagit oss ner för att äta kvällsmat. Vi vuxna hade hällt upp varsitt glas vin.

    Läs mer
  • Skam den som ger sig!

    Det var i förliden helg. Vi befann oss vid Sturebadet och jag hade sagt till barnen att de kunde få bada, men att jag definitivt skulle stanna på land. Tänk att det skulle komma att bli precis tvärtom!

    Läs mer
  • Seriöst, morsan, du är sååå 2016!

    Från att ha varit någon som haft hyfsat bra koll på ord och deras betydelse hajar jag nada. Särskilt inte vad min äldsta dotter, som går i femman, säger.

    Läs mer