Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Tidens vindar

    Robotgräsklipparen tuggar på och kör över de nedfallna Sävstaholmäpplena på gräsmattan. Det är knappast så det är tänkt att man ska göra äppelmos. Men så gör vi moderna människor. Vi som inte hinner vara hälften så husmodersaktiga som man var förr.

    Läs mer
  • Det är stegen som räknas

    Härförleden hade jag förmånen att på Vistaholms skola lyssna till rörelseforskaren Anders Raustorp. Han pratade om vikten av fysisk aktivitet för stora och små och budskapet var inte svårt att ta till sig. Rörelse gynnar ju utöver själva fysiken också inlärningen och det psykiska välmåendet.

    Läs mer
  • Finns det lapplisor på Vintergatan?

    - Hur längesedan var det Big Bang inträffade? – Vad fanns innan det? Det är inte så ofta vi diskuterar existentiella frågor i familjen, men under semestern var vi tydligen tillräckligt avslappnade för det.

    Läs mer
  • Golvad efter dessa två veckor

    Då var äntligen perioden tillända. Den som golvslipningsänka. Mannen har slipat och lackat golven hemma, vilket praktiskt inneburit att: Kärring, ungar och möbler fått hålla sig borta från huset i två veckor.

    Läs mer
  • Många mås-ten

    När jag kommer tillbaka från den tidiga morgonpromenaden sitter hon där. Måsmamman överraskar från lyktstolpen med att försöka prickskita på mig för att hon uppfattar mig som ett hot mot hennes ännu ej flygfärdiga ungar som går på vår gata och är på väg in på vår uppfart.

    Läs mer