Game over

- Jag ska bara dö först. En vanlig kommentar från barnen när de ligger som zombier och spelar datorspel i soffan då någon av oss föräldrar förkunnat att det är dags att tvätta händerna och sätta sig vid matbordet.

Sedan att det har känts som om en annan vill dö, eller åtminstone ta igen sig en aning, när en hållit på med källarrensning i trettiogradig värme i en dryg vecka är en annan femma. Vi röjer i huset för att en mäklarfirma ska komma och fota kåken. Ifall att vi skulle hitta ett större och mer ändamålsenligt boende en vacker dag så ligger alla parametrar inmatade på fastighetsbyrån och alla foton på vår kära pärla i Villastan. Då är det med stor kluvenhet och sorg vi i så fall säljer vår bostad.

När vi skulle gå ner till Prången och bada så upptäckte jag att mannen hade vita saltränder på sin svarta t-shirt. Detta för att han varit uppe på vinden och röjt bland skidor och julsaker. Under taknocken var det mycket varmare än i övriga huset och alla vet ju att det inte precis varit svalt någonstans i sommar. Möjligtvis på bostadsmarknaden då. Men det beror förstås på att det är semestertider. När det varit så här varmt har det varit skönast att röja i källaren, där husets lägsta temperatur återfunnits. Efter några timmars kämpande med frågor av typen: - Ska jag ha kvar de här kuddarna? Vem sjutton har sparat bebistäcken och trasiga bandyklubbor? vet man knappt om det är på riktigt eller om man befinner sig i ett spel. – Jag ska bara dö först, tänker man. Sen åker jag upp till Övreskog och slänger en niositsbuss full med bråte. Eller var det att jag skulle levla upp till nästa nivå, det vill säga mellanplanet i huset, och fortsätta där?

Nästan helt själva har vi lyckats att fylla ge-och-ta-containern på Övreskog. Grejen är ju att man ska bli av med saker. Ändå är det inte helt utan förtjusning jag erfarit att mannen kommit hem med såväl en barnvagn, som var i bättre skick än den treåringen hade, en bilbarnstol till sexåringen, ett akvarium med håvar och doppvärmare till och två par konståkningsskridskor, helt nya, som några danskar precis dumpat. –Vi har ingen is i Danmark ändå, hade de sagt till maken.

VM-fotboll, blodmåne, extremtorka och källarrensning – fenomen som återkommer ungefär lika sällan. Denna sommar kommer man sent att glömma!

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer