Fyra veckor utan jobb?

Särskilt lite att göra lär det väl inte vara med en flytt som hägrar om tre veckor. Packande pågår för fullt av bohaget. Böcker och sådant har vi redan stuvat ned, så semesterläsning är nog inget jag kommer att ägna mig åt i dagarna. Det kommer heller inte blir så många postade Instagrambilder med spretande, nymålade tår över poolblänk från min sida. Jag tror att min egentliga semester redan är avverkad. Jag syftar på de tre senaste veckorna då jag har varit den enda i familjen att ge mig av tidigt till jobbet. Så skönt att få äta frukost innan de andra i huset vaknat och läsa tidningen ifred! Det har även hänt att jag tagit morgonpromenader upp på Vistaberget i fågelkvitter och jasmindoft före jobbet. Mannen däremot har slitit sitt hår härhemma med fem, ibland sex barn och ställt den eviga frågan: - Vad ska vi äta idag? Men nu, som sagt, delar vi på ansvaret över familjen och flyttbestyren.

Det faktum att vi redan kört bort halva bohaget till en lada inför visningen har både en fram och en baksida. Visserligen kan vi glädja oss åt att mycket redan är packat och klart, men det händer att man saknar en pryl och då uppstår allmän förvirring. Som i förra helgen när vi skulle laga sushi med en kompisfamilj. Det vill till en riktigt vass kniv när man ska dela maki-rullen i flera små skivor. Var var knivslipen nu då? Visst ja, vi hade ju kört iväg den till ladan ihop med alkoholmätaren, grillbesticken och allt annat krafs som låg i matkällaren. Likaså kan det visa sig att en färgburk eller en spackeltub för mycket är ivägskjutsad och då blir det till att besöka ladan och leta under jättepresenningen varunder de många kartongerna står staplade med allsköns bråte som vi nästan glömt att vi hade.

Redan nu vet jag att jag kommer att tycka att det blir helt överbelamrat på våra nya trehundra kvadratmeter när vi får dit de prylar som ligger i ladan just nu. Till dess får vi i alla fall njuta av att det för tillfället är hyfsat avskalat interiörmässigt. Det hör nämligen inte till vanligheterna hos ”familjen hamster”. Vi är precis som Pippi Långstrump – sakletare. . Man vet ju aldrig när en sak kan vara bra att ha.