Den blomstertid nu kommer

I skrivande stund är det måndag och i morgon, tisdag, är det skolavslutning på Vistaholm. Den första skolavslutningen för min äldsta dotter, som går i förskolan och nu får delta vid avslutningsceremonin i Vists kyrka.

Den blomstertid nu kommer

I skrivande stund är det måndag och i morgon, tisdag, är det skolavslutning på Vistaholm. Den första skolavslutningen för min äldsta dotter, som går i förskolan och nu får delta vid avslutningsceremonin i Vists kyrka.

I syrenblomningens tid är det nästan oundvikligt att tänka på sina egna skolavslutningar. Som avslutningen i ettan. Jag bar Snobben-solglasögon eftersom jag hade en ögoninfektion som gjorde att jag inte tålde solljus. När jag slutade tvåan sved det också i ögonen, men denna gång för att jag var ledsen över att min bästa kompis skulle byta skola. Som tur var började en ny tjej i klassen som kom att bli min bästis och som fortfarande är det trots att hon numera bor i Karlstad.

I mellanstadiet var det för oss tjejer modernt med skipants. Såna där med hälla under foten. Dessa matchades med pumps, storskjorta och brett bälte på höften. Så gissa hur min outfit såg ut när jag slutade fyran? Från sexans avslutning kommer jag mest ihåg att jag spelade ”Only love” på tvärflöjt i Toarps kyrka, ihop med min klasskamrat Maria.

Inför avslutningen i sjuan fick mamma, som höll i plånboken, följa med mig in och ut i åtskilliga klädaffärer innan jag blev nöjd med min marina svid. Det starkaste minnet från åttans avslutning är att jag satt i publiken i en fullsatt gympasal på Dalsjöskolan och plötsligt fick se min stora kärlek, den sametsögde Johan från Rångedala, gå fram och läsa en dikt. Då sved det också i mina översvämningsdrabbade ögon!

Inför avslutningen i nian var jag benhård på en punkt. Jag skulle inte ha klänning – utan jeans. Det var mycket viktigt att dessa var av märket Levi’s. Min coola framtoning förstördes dock av att mamma vid varje skolavslutning envisades med att ikläda sig Toarps-dräkt. Jag undrade hur i herrans namn man frivilligt kunde gå omkring med något som liknade en blandning mellan påvens huvudbonad och en äggvärmare på huvudet.

Så här dagen före skolavslutningen på Vistaholm gissar jag att det övas flitigt på diverse sommarsånger. Förstås är det inte lika viktigt att kunna alla verser till ”Den blomstertid nu kommer”, som det var förr. Det är nog snarare ett verk av Jean Banan som framförs i Vists kyrka. Men det blir nog folk av dem som slutar skolan nuförtiden också. Kunde det bli det av mig så är ju faktiskt allt möjligt.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer