Att vakna till en varmdusch

Vet du hur det känns att hälla kaffe rakt från en nyuppkokad perkolatorbryggare över handen? Det gör ont, ja. Det hände samma morgon som jag gått upp tidigt för att skriva denna krönika, innan barnen vaknat och kunde ha sprungit runt som fem olika distraktionsmoment.

Reflexmässigt spolar man kallvatten över handen och tänker: Hur länge ska jag spola? Nånstans har jag läst tjugo minuter, men det har ju ingen människa tid med. Ostörd tid är hårdvaluta i det här huset! Min mor råkade en gång svimma och få en hel Don Pedro över sig med bubblande varmt kaffe, som inte hunnit rinna ner till den undre sektionen, apropå kaffebrännskador. Pappa fick spola henne länge i badkaret och det blev färd till akuten så klart. Jag har för mig att hon fick nån fejkhud i form av plast på brännskadorna som helt tog bort smärtan från de affekterade områdena.

För att tala om något annat än elände så har semestern precis börjat. Hela sex veckor ligger framför mig som blanka blad. Eller där ljög jag rätt kraftigt. Sanningen är att jag har klottrat sex A4-sidor fulla med göromål – en för varje vecka. Eftersom vi är i husfluktartagen så måste vi så att säga se om vårt eget hus. Se till att det är ordning inne och ute om det skulle bli skarpt läge och försäljning. Således kommer beting som att: Dutta i färg i skavd trappa, skaffa nytt lock till dagvattenbrunn och att lägga ny silikonfog runt köksvasken att kanta semesterveckorna. Något roligt ska vi väl hinna med också? Legoland ska få ett besök och boende är bokat fem kilometer från nöjesparken. Vi ska bo i en lägenhet inrymd i en ladugård med halmtak. Utanför finns ängar med hö och en spegelblank å som ringlar sig fram genom landskapet. De stora barnen är mäkta upprörda över att vi inte ska bo på hotell. Det hjälper inte att jag säger att det skulle vara fem gånger så dyrt att bo på hotell Legoland. – Ska vi bo i en ladugård? A, men på riktigt?

Det stundar även bröllop för min systerdotter och jag är i full färd med att se vad sju pers ska ha på sig. Har hon någon kofta? Har han skor? Vad ska vi ha för frisyrer? Finns hårnålar så det räcker? Har han en näsduk som matchar min klänning? Mannen suckar över alla petitesser. På något sätt är det mer handfast att gå och tjacka ett lock till en dagvattenbrunn.

 

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer