Alltid en resa med barn

- Köpte du ost? ropar elvaåringen uppfordrande och rotar i matkassarna. Eftersom jag är mer fembarnsmamma än krönikör måste jag lämna datorn och leta efter Herrgårdsosten för att därefter återgå till tangentbordet.

 

Precis när jag samlat mig och börjat suga på formuleringarna kring vår Kolmårdenresa som nyss avklarats ropar elvaåringen igen: - Har vi några sidenband? Elvaåringen ska klä ut sig till manet på Funny day, som äger rum på Bogesund om några dagar. – Alltså, vi har en hel kasse med band, förklarar jag, men den lär vara i ladan. I ladan förvarar vi typ nittio procent av vårt bohag sedan husvisningen. Det är därför ingen hittar vad hen söker här hemma i dagsläget. Det är knappt mannen hittar ett par kalsonger när han ska till jobbet.

Nåväl, i Norrköping klarade vi av såväl: Linbana som delfinshow och skräck-berg-och-dalbanan, Wild fire, även om jag nätt och jämnt överlevde den sistnämnda. I uppförsbacken sträckte jag kaxigt upp armen och gjorde V-tecknet, men från andra tredjedelen av uppförsbacken och resten av den brutala resan, som inkluderar en toppfart på 115 km/h samt en nedförsbacke med 83 graders lutning, blundade jag stenhårt och bad till Gud. – Mamma, titta här när jag gör ett trolleritrick, säger sexåringen. Hon har gömt en mugg under en servett och trollar högs indiskret bort den genom att den med en duns, väl synlig, ramlar ned på golvet. Inte heller hon hyser någon större respekt för att jag kanske behöver skrivro.

Delfinshowen rörde mig till tårar. Kanske var det den dramatiska musiken, eller filmen om jordens klimat och utrotningshotade djurarter som berörde mig mest? – Ska vi ha potatisgratängen uppe? undrar nu mannen, som packar upp varorna. Har han inte lärt sig att det är ofördelaktigt att frysa den, då den efter det, vid tillagning, antar en helt grynig konsistens? – Mamma, jag har gjort en klänning, säger elvaåringen. Hon har satt ett skärp på den oversizade Coca-Cola-T-shirten som hon köpte på Kolmården. Fy så dyrt det var i den shopen! Femtiofem spänn för en liten låda pop corn. Bortsett från att fem tjejer höll på att näcka innan vi upptäckte att vi var i herrarnas omklädningsrum vid hotellpoolen blev resan lyckad.  Och att vi snek förbi Youtube-stjärnorna Jocke och Jonnas hus på hemvägen gjorde ju inte saken sämre!

Blogg arkiv

  • Motorvägen ingick inte i manuset

    -Borkaröven sover! Orden kom från min treåriga dotter som kontrollerat att bebistjejen sov lugnt i vagnen. Att det var svårt att uttala ordet ”borkarövare” bekom henne inte det minsta.

    Läs mer
  • Realisation – en sport för sig

    Sportaffärens ombyggnadsrea skulle pågå mellan arton och tjugoett och klockan var fem över sex på kvällen. Men varför öppnades inte butiksdörrarna? Då jag aldrig låtit bagateller hindra mig tog jag sats och slank in genom de automatiska dörrarna samtidigt som ett par kunder gick ut. Gött, nu var man på plats!

    Läs mer
  • Tandtråd och tidsbrist

    -Hade du några hål, pappa? Femåringen och treåringen hoppade i hallen av nyfikenhet när sambon kom hem från tandläkaren. Han böjde sig ned för att knyta upp skorna. –Ja, jag hade faktiskt ett.

    Läs mer
  • Bölder, benbrott och bilolyckor

    Så var det helg igen. Tänk så många helger man tillbringat på akuten. Lustigt, eller olustigt, nog har jag fått fara till akuten som relativt nybliven mor – ALLA TRE GÅNGER!

    Läs mer
  • Goda grannar

    -Så tyst det är. Sambon och jag satt och åt middag i huset för första gången. Vi blickade ut i trädgården där vinden vajade lekfullt i äppelträden. Att vänja sig vid tystnaden var svårt i början.

    Läs mer