Alltid en resa med barn

- Köpte du ost? ropar elvaåringen uppfordrande och rotar i matkassarna. Eftersom jag är mer fembarnsmamma än krönikör måste jag lämna datorn och leta efter Herrgårdsosten för att därefter återgå till tangentbordet.

 

Precis när jag samlat mig och börjat suga på formuleringarna kring vår Kolmårdenresa som nyss avklarats ropar elvaåringen igen: - Har vi några sidenband? Elvaåringen ska klä ut sig till manet på Funny day, som äger rum på Bogesund om några dagar. – Alltså, vi har en hel kasse med band, förklarar jag, men den lär vara i ladan. I ladan förvarar vi typ nittio procent av vårt bohag sedan husvisningen. Det är därför ingen hittar vad hen söker här hemma i dagsläget. Det är knappt mannen hittar ett par kalsonger när han ska till jobbet.

Nåväl, i Norrköping klarade vi av såväl: Linbana som delfinshow och skräck-berg-och-dalbanan, Wild fire, även om jag nätt och jämnt överlevde den sistnämnda. I uppförsbacken sträckte jag kaxigt upp armen och gjorde V-tecknet, men från andra tredjedelen av uppförsbacken och resten av den brutala resan, som inkluderar en toppfart på 115 km/h samt en nedförsbacke med 83 graders lutning, blundade jag stenhårt och bad till Gud. – Mamma, titta här när jag gör ett trolleritrick, säger sexåringen. Hon har gömt en mugg under en servett och trollar högs indiskret bort den genom att den med en duns, väl synlig, ramlar ned på golvet. Inte heller hon hyser någon större respekt för att jag kanske behöver skrivro.

Delfinshowen rörde mig till tårar. Kanske var det den dramatiska musiken, eller filmen om jordens klimat och utrotningshotade djurarter som berörde mig mest? – Ska vi ha potatisgratängen uppe? undrar nu mannen, som packar upp varorna. Har han inte lärt sig att det är ofördelaktigt att frysa den, då den efter det, vid tillagning, antar en helt grynig konsistens? – Mamma, jag har gjort en klänning, säger elvaåringen. Hon har satt ett skärp på den oversizade Coca-Cola-T-shirten som hon köpte på Kolmården. Fy så dyrt det var i den shopen! Femtiofem spänn för en liten låda pop corn. Bortsett från att fem tjejer höll på att näcka innan vi upptäckte att vi var i herrarnas omklädningsrum vid hotellpoolen blev resan lyckad.  Och att vi snek förbi Youtube-stjärnorna Jocke och Jonnas hus på hemvägen gjorde ju inte saken sämre!

Blogg arkiv

  • Livet är en brant stigning

    Lika bra jag erkänner det på en gång. Vi gick aldrig på världscupen. Men min man lät barnen se invigningen efter utvecklingssamtalet med ena dotterns lärare och vi hejade på mentalt hemma ifrån huset under förliden helg.

    Läs mer
  • Go, gurkmeja, go!

    Ett nytt år är ofta förknippat med nyårslöften. Jag har inte avlagt något nyårslöfte men jag har mer och mer börjat intressera mig för det här med antiinflammatorisk kost.

    Läs mer
  • Krupp och klimatångest

    Tioåringen är förtvivlad. I tvättmaskinen snurrar de julgranskulor som hon haft i öronen över jul och som hon lånat av en kompis och dyrt och heligt lovat att lämna tillbaka, intakta. Hur kunde de hamna där? Och hur stannar man ens en tvättmaskin in action?

    Läs mer
  • Bokningen – en resa i sig

    Eran då man hade tid att syssla med endast en sak i taget är sedan länge förbi. Mindfulness och julefrid är liksom ersatta av multitasking och splittrat fokus. Såklart gör jag något samtidigt som jag skriver krönika. Jag står i telefonkö till ett resebolag som på engelska betyder biljett.

    Läs mer
  • Plötsligt händer det!

    Alltså, den där stressen när man stämplar ut och husvisningen börjar om tre minuter. Man tänker: Jag ska nog snart vara där, men har glömt att man tog niositsbussen till jobbet. Och att det har bildats ett rejält frostlager på bilen medan man gjort skäl för sin lön i åtta timmar.

    Läs mer