Tankar från en skolbänk

Så satt man då i tolvåringens klassrum i ett sista föräldramöte för den period som kallas mellanstadiet. Hur fort gick inte den då?

Det är alltid nostalgi att sitta i ett klassrum. Du vet hur det doftar. Några rastlösa händer har ristat in ord och streck i bänkarna. Andra rastlösa händer har fyllt urgröpningarna med suddgummifnas. I alla fall gjorde jag så när jag var liten. Jag lekte att jag fyllde tänder med amalgam. Nu satt jag då i äldstadotterns klassrum på Bogesund på det sista föräldramötet i mellanstadiet. Alla möjliga tankar for genom mitt huvud. Det kändes inte längesedan jag själv var tolv år och slutade sexan. Jag hade tubkjol i trikå och mintgröna nylonstrumpor. Det var åttiotal, så klart. Och nu? Med samma barnasinne fast i en medelålders kropp sitter jag i min dotters skolbänk. Pappan bakom drabbades tydligen också av nostalgi för han skämtade om att han skulle dragit mig i håret om jag hade haft min bänk lite närmare hans.

Det var mycket snack om klassresan. Jag tänkte på vilken resa jag själv gjort sedan jag var tolv bast med tandställning, scoutmedlemskap och kaninskötsel som största intresse. Sen tänkte jag på alla resor jag inte gjort tack vare att jag haft fullt upp att föda upp fem barn och slita för brödfödan genom en pinsam radda diversejobb, arbetslöshet och föga framgångsrika starta-eget-satsningar. Jag har då inte skitat ner luften med för mycket flygresande i alla fall, brukar jag tänka när den ena vackra stranden efter den andra uppenbarar sig för mig bland datorns bakgrundsbilder. Den enda solresa jag gjort egentligen var den till Rhodos med min kusin när jag var nitton år. I år är jag fyrtiofyra och jag kommer inte hinna se alla världens hörn innan jag lägger näsan i vädret. Men vad gör väl det? Om jag fick välja igen skulle jag inte hellre vilja göra en annan resa än den jag gjort – den att få uppleva att bilda en stor, fin familj.

Klassresan ser ut att gå till varbergstrakten i maj. Det kommer att bli mångkamp och mycket annat roligt. För min egen del kommer jag att fortsätta den personliga mångkampen för att öka möjligheterna att se mig omkring, öka självförtroendet, öka träningen, öka lönen, ja – kort sagt öka i största allmänhet. I Ulricehamn är det jäkligt backigt och man kan knappast bromsa sig ur en uppförsbacke.

Blogg arkiv

  • Äggande maktmissbruk

    Länge hade han lett arbetsgruppen och det bra. Entusiasmerat och understundom hållit tillbaka undersåtarna. Framförallt hade han fått laget att gå åt samma håll. Det skulle bli annorlunda. Plötsligt började han hacka på individer. Fick plötsliga raseriutbrott. Blev galen, helt enkelt. Han kunde även ge sig på externer, alltså sådana som inte hörde till arbetsgruppen, utan bara råkade befinna sig i närheten. Min stackars mor fick bittert erfara detta nyligen.

    Läs mer
  • Kadaverdiciplin eller kreativt kaos?

    Ljusen fladdrade i kronan ovanför bordet och barnen hade somnat. Samtalet med besöksparet kom att handla om vad man retar sig på hos sin partner.

    Läs mer
  • Inget är som väntans tider

    Lekplatsen är byggd. Jorå, det finns beskrivningar på Youtube som anger hur man snickrar ihop sådana, med gunga, minihus, rutschkana och sittbänkar. Marken är målad med sandblandad färg för bästa grepp och helhetsintrycket säger att det är nästan lika detaljrikt som i Ulricaparken.

    Läs mer
  • Surt sa räven om ordningen

    Jag får tuppjuck på människor som har ordning i sitt liv! Mamma bör alltså inte säga till mig att hon vädrar garderober och putsar skor eller påskstädar. Det är sånt som människor med för mycket tid håller på med.

    Läs mer
  • Vart är jag på väg?

    - Vart är du på väg? Frågan jag fick av den äldre damen gav mig ett filosofiskt uppvaknande. Jag var på en asiatisk restaurang och gick med min treåring på armen för att hon skulle få välja ut sina egna godbitar från buffén. Treåringen pekade än hit och än dit, varför min färd runt buffébordet blev något irrationell och hattig. Damen i kön hade alltså fog för sin fråga, men jag kom mig bara för att svara: - Ja, det kan man undra.

    Läs mer