Tankar från en skolbänk

Så satt man då i tolvåringens klassrum i ett sista föräldramöte för den period som kallas mellanstadiet. Hur fort gick inte den då?

Det är alltid nostalgi att sitta i ett klassrum. Du vet hur det doftar. Några rastlösa händer har ristat in ord och streck i bänkarna. Andra rastlösa händer har fyllt urgröpningarna med suddgummifnas. I alla fall gjorde jag så när jag var liten. Jag lekte att jag fyllde tänder med amalgam. Nu satt jag då i äldstadotterns klassrum på Bogesund på det sista föräldramötet i mellanstadiet. Alla möjliga tankar for genom mitt huvud. Det kändes inte längesedan jag själv var tolv år och slutade sexan. Jag hade tubkjol i trikå och mintgröna nylonstrumpor. Det var åttiotal, så klart. Och nu? Med samma barnasinne fast i en medelålders kropp sitter jag i min dotters skolbänk. Pappan bakom drabbades tydligen också av nostalgi för han skämtade om att han skulle dragit mig i håret om jag hade haft min bänk lite närmare hans.

Det var mycket snack om klassresan. Jag tänkte på vilken resa jag själv gjort sedan jag var tolv bast med tandställning, scoutmedlemskap och kaninskötsel som största intresse. Sen tänkte jag på alla resor jag inte gjort tack vare att jag haft fullt upp att föda upp fem barn och slita för brödfödan genom en pinsam radda diversejobb, arbetslöshet och föga framgångsrika starta-eget-satsningar. Jag har då inte skitat ner luften med för mycket flygresande i alla fall, brukar jag tänka när den ena vackra stranden efter den andra uppenbarar sig för mig bland datorns bakgrundsbilder. Den enda solresa jag gjort egentligen var den till Rhodos med min kusin när jag var nitton år. I år är jag fyrtiofyra och jag kommer inte hinna se alla världens hörn innan jag lägger näsan i vädret. Men vad gör väl det? Om jag fick välja igen skulle jag inte hellre vilja göra en annan resa än den jag gjort – den att få uppleva att bilda en stor, fin familj.

Klassresan ser ut att gå till varbergstrakten i maj. Det kommer att bli mångkamp och mycket annat roligt. För min egen del kommer jag att fortsätta den personliga mångkampen för att öka möjligheterna att se mig omkring, öka självförtroendet, öka träningen, öka lönen, ja – kort sagt öka i största allmänhet. I Ulricehamn är det jäkligt backigt och man kan knappast bromsa sig ur en uppförsbacke.

Blogg arkiv

  • Logistik som i fabrik

    Va? Kollegan kunde inte tro att det var sant. Det var när jag på hennes fråga om vad jag skulle göra förra helgen svarade att jag skulle slå in alla julklappar. – Är inte det lite tidigt? undrade kollegan. Men man kan aldrig vara för tidigt ute om man hatar att stressa lika mycket som jag och älskar lika mycket som jag att slippa att stressa när alla andra springer runt som skållade troll.

    Läs mer
  • Fars dag – mors lycka!

    Du har väl inte glömt att det är fars dag imorgon? Kanske är du själv far och då kan du naturligtvis låtsas som om du har glömt dagen och se ifall du blir uppvaktad med kaffe på sängen. Eller så är du mor och då står du antagligen för uppstyrandet av såväl grattandet av dina barns far som grattandet av din egen far, ifall du har turen att ha någon.

    Läs mer
  • Plötsligt händer det!

    Tänk att min man efter tio år äntligen sa ja! Han tog min utsträckta hand och sa – Vi gör det! Under många år trodde jag aldrig att han skulle vilja det. Sedan har han veknat undan efter undan. Och plötsligt ville han följa med till lågprisvaruhuset i Ullared.

    Läs mer
  • Välkommen till 1177! Du har nummer 104 i kön.

    Klockan var väl en tre på natten när jag zombieaktigt kom traskande med barnvagnen borta vid agronom-butiken. Här har vi smörjolja för proffs kunde jag i nattmörkret urskilja att det stod på en vepa. Jag betackade mig syrligt för den informationen. Jag ville inte ha någon slags information just nu. Ville inte ens vara vaken.

    Läs mer
  • Att sticka hemifrån – ibland det enda räta

    När jag hade tryckt på skicka for nervositeten som en pil genom mig. Vad hade jag gjort? Är det normalt att bjuda in sig själv på ett stick-konvent som en perifer bekant bjudit in till i sitt privathem via Facebook? Upphovskvinnan hade skrivit att: hon skulle lära person X att sticka på lördag kväll. Vi ska dricka vin också. Är det någon mer som vill komma?

    Läs mer