Tankar från en skolbänk

Så satt man då i tolvåringens klassrum i ett sista föräldramöte för den period som kallas mellanstadiet. Hur fort gick inte den då?

Det är alltid nostalgi att sitta i ett klassrum. Du vet hur det doftar. Några rastlösa händer har ristat in ord och streck i bänkarna. Andra rastlösa händer har fyllt urgröpningarna med suddgummifnas. I alla fall gjorde jag så när jag var liten. Jag lekte att jag fyllde tänder med amalgam. Nu satt jag då i äldstadotterns klassrum på Bogesund på det sista föräldramötet i mellanstadiet. Alla möjliga tankar for genom mitt huvud. Det kändes inte längesedan jag själv var tolv år och slutade sexan. Jag hade tubkjol i trikå och mintgröna nylonstrumpor. Det var åttiotal, så klart. Och nu? Med samma barnasinne fast i en medelålders kropp sitter jag i min dotters skolbänk. Pappan bakom drabbades tydligen också av nostalgi för han skämtade om att han skulle dragit mig i håret om jag hade haft min bänk lite närmare hans.

Det var mycket snack om klassresan. Jag tänkte på vilken resa jag själv gjort sedan jag var tolv bast med tandställning, scoutmedlemskap och kaninskötsel som största intresse. Sen tänkte jag på alla resor jag inte gjort tack vare att jag haft fullt upp att föda upp fem barn och slita för brödfödan genom en pinsam radda diversejobb, arbetslöshet och föga framgångsrika starta-eget-satsningar. Jag har då inte skitat ner luften med för mycket flygresande i alla fall, brukar jag tänka när den ena vackra stranden efter den andra uppenbarar sig för mig bland datorns bakgrundsbilder. Den enda solresa jag gjort egentligen var den till Rhodos med min kusin när jag var nitton år. I år är jag fyrtiofyra och jag kommer inte hinna se alla världens hörn innan jag lägger näsan i vädret. Men vad gör väl det? Om jag fick välja igen skulle jag inte hellre vilja göra en annan resa än den jag gjort – den att få uppleva att bilda en stor, fin familj.

Klassresan ser ut att gå till varbergstrakten i maj. Det kommer att bli mångkamp och mycket annat roligt. För min egen del kommer jag att fortsätta den personliga mångkampen för att öka möjligheterna att se mig omkring, öka självförtroendet, öka träningen, öka lönen, ja – kort sagt öka i största allmänhet. I Ulricehamn är det jäkligt backigt och man kan knappast bromsa sig ur en uppförsbacke.

Blogg arkiv

  • Säg att det blir bättre!

    Hur vet man att man är fembarnsförälder? Ja, kanske när man märker att man sitter och matar en tvååring samtidigt som man bistår åttaåringen med att göra en inbakad fläta i samma skede som man instruerar fyraåringen i att skriva sitt namn på ett papper under det att sexåringen ber att man tittar på en ny dans som hon har kommit på. Allt ackompanjerat av elvaåringen som övar på fiol.

    Läs mer
  • Inga sex till åtta skivor om dagen för mig!

    Var det verkligen en bra idé att sluta med mackor vid förra årsskiftet? tänker jag och stirrar på min frukosttallrik. Jag gick på trenden att minimera kolhydrater till förmån för mer proteinrika livsmedel. Helt sonika dissar jag det mjölbaserade underlaget till osten och äter numera bara en hög med pålägg till morgonkaffet. Det märks dock inte på mitt midjemått att jag slutat med bröd. Eller det märks, fast åt fel håll dessvärre.

    Läs mer
  • Bakåtblickande betraktelser

    Blev Bogesund bra, backspegelmässigt betittat? Blaha! buar bakåtsträvarna. Bravo! berömmer bredbandsanhängarna. Blandade bybor betyder bevisligen blandade betyg.

    Läs mer
  • Var tid har sin jul

    -Vi har niohundra inlästa paket och femhundra att packa upp. Dessutom kommer det mer ikväll. Så sa den ena kollegan till den andra på bensinmacken som också är postombud i förra veckan när jag alldeles för sent stod och klistrade frimärken på mina julkort vid deras disk.

    Läs mer
  • Hög tid att tänka på högtiden

    Så har inventeringen i ekiperingslådan börjat med tanke på den stundande traditionen, Lucia. Vem vill vara pepparkaksgumma i år? Är lucialinnet som jag köpte på Erikshjälpen lagom till fyraåringen? Ska tvååringen våga vara tomte, eller rättare sagt, ska mamma våga låta honom sitta på scenen i Vistaholmsladan i mörkret och undra var i publiken mamma är?

    Läs mer