Hej då, Villastan!

Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

 

Det kan ju knappast vara tänkt att man ska stå i badkaret och titta ut genom detta fönster, men om man gör det, vilket jag gjort många gånger, ser man trädgården från ovan. Äppelträdens breda kronor, ibland översållade av vita blommor, likt vita moln skådade från ett flygplan. Just nu är sommaren så lugn och härlig som man bara kan önska. Med tanke på att vi ska flytta ifrån detta minnenas hus och denna magiska trädgård om en vecka är det som om mina sinnen försöker suga i sig intrycken mer intensivt än vanligt. Just denna sommardag – lugnet före flyttstormen – vill jag konservera och bevara för alltid. Kanske i en liten glaskupa, en sådan som det brukar vara en tomte i och som snöar om man vänder på den. I den sommarkupan borde man få vara så ofta man önskar när livet är motigt.

En hammare bankar på avstånd och ett annat ljud skvallrar om att någon slipar mot sten. Jag låter blicken vandra och tänker att såna där vita spagettistolar skulle jag också vilja ha på uteplatsen. De kontrasterar så snyggt mot den mörka husväggen. Är alla par lyckliga nu? Får de sina fixarprojekt färdiga? Dricker de rosé eller rödvin eller nyttigt aqua kommunalis på kvällarna och framför allt – hur får de tid för varandra? Potatisen växer bra. Den sorten som heter Swift har vi börjat att ta upp och den är riktigt god och precis lagom i konsistensen. De andra sorterna, Princess och Charlotte, hinner vi kanske inte smaka på innan vi flyttar. Men något ska de nya husägarna ha att upptäcka också. Jag hör att fyraåringen kör med fönstertvätten på spegelgarderoberna. Han älskar allt som låter och har sladd och han bannade mig nyss för att inte ha hittat laddsladden till den elektriska fönsterrakan. Det var då jag sa att pappa säkert kan hitta den och så smet jag. Här står jag nu i badkaret och tittar ut över min trädgård. Tack för de här tolv åren. Dem ska jag alltid spara på ett speciellt ställe i hjärtat, när jag nu drar mot Paradiset.

Blogg arkiv

  • Vardagslivet i 230 krönikor

    Det är tidig morgon. Jag har precis fått in de tre barnen som ska skjutsas till Vistaholm. Backar ut med niositsbussen, varpå nioåringen ropar: - Motorvärmarsladden sitter i!

    Läs mer
  • Loppis-röra!

    Vi kommer nog i ordning på det nya stället lite snabbt och lätt. Det kommer att bli militärisk disciplin på både folk och ting och ordningen i skåp och lådor kommer att vara husmodersbloggs-exemplarisk.

    Läs mer
  • Gott om flamingos men brist på kaffe

    Det dröjde länge innan jag skulle förstå att förekomsten av en flamingo utanför husvagnen eller husbilen har en hemlig, symbolisk innebörd.

    Läs mer
  • Hej då, Villastan!

    Det kanske inte är en slump att de mest fridfulla ögonblicken för en småbarnsmamma infinner sig bakom en låst badrumsdörr. Jag står med mina bara fötter mot den svala emaljen i det tomma badkaret. Älskar perspektivet över trädgården som man får just från det här lilla fönstret, som är insprängt i badrumskaklet.

    Läs mer
  • Fyra veckor utan jobb?

    När du läser detta har jag precis tagit semester. Fyra lättjefulla veckor ligger som ett blankt blad framför mig. Eller där ljög jag kanske lite.

    Läs mer